Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Nu orkar jag inte längre arbeta kvar som läkare på vårdcentralen

Jag har de senaste två åren arbetat på en vårdcentral där det ser ut som på de flesta håll – kroniskt underbemannat och med en stor omsättning på vårdpersonal. Det skriver läkaren Malena Dolfe.Bild: Emil Langvad/TT
Till dig medborgare som undrar varför du inte får tid till din vårdcentral och aldrig får träffa samma doktor två gånger!
Nu har jag avslutat min anställning som fast läkare på en vårdcentral. De senaste två åren har min arbetsbörda blivit orimlig. Därför kan jag inte arbeta kvar. I Läkartidningen stod nyss att specialister i allmänmedicin är de som dominerar när läkare drabbas av utmattningssyndrom. Det ska mycket till innan läkare drabbas av utmattningssyndrom. Vi är dokumenterat uthålliga och högpresterande. Men det finns en gräns för alla. När enorm arbetsbörda, i kombination med mycket små möjligheter att påverka sin arbetssituation samverkar kan man få detta oönskade resultat.
Det är brist på specialister i allmänmedicin. Samtidigt kommer samstämmiga rapporter som fastslår att en väl fungerande primärvård är synnerligen kostnadseffektiv. Vi kan bedöma och färdigbehandla uppskattningsvis 90 procent av alla patienter som kommer till oss. De kvarstående 10 procenten är vi specialister på att sortera rätt.
Jag har de senaste två åren arbetat på en vårdcentral där det ser ut som på de flesta håll – kroniskt underbemannat och med en stor omsättning på vårdpersonal. Primärvårdens uppdrag saknar avgränsning - i det stora och i det lilla. När politikerna kritiserade neurologmottagningen i Lund för att det tog för lång tid att kalla patienter på nybesök - då remitterades patienter till primärvården för att lösa problemet. Remittera till primärvården funkar alltid. När en populär kardiologmottagning stängdes av politikerna dök patienterna upp i primärvården istället. När psykiatrimottagningen i Landskrona ansåg sig underbemannad hänvisade man sina patienter i behov av sjukskrivning till sin vårdcentral.
Mitt uppdrag har också på ett personligt plan saknat avgränsning. Under två år har allt fler patienter med stora behov av kontinuitet samlats hos mig. Jag har näst intill aldrig mer än 30 minuter bokat per patient, oavsett sjukdomsbörda hos patienten. Nu på slutet hade jag nästan inga ”lätta” patienter, där ett 15-minuters besök är tillräckligt för att lösa ett avgränsat problem patienten har.
Politiska beslut har också bidragit till två stora försämringar bara under de senaste månaderna. I mars trädde en ny lag i kraft som ska bidra till ett bättre samarbete mellan slutenvården och primärvården, patienterna till gagn. Gott så, men i praktiken innebär det att man ska kunna skriva hem patienter i ännu sämre skick för att vi i primärvården skall följa upp med halvakuta hembesök och ta ansvar för vidare vård. Detta i en verksamhet som redan är hårt pressad - och utan några nya resurser. Hembesök är bra - men resursslukande.
Den andra förändringen känns mindre aningslös och mer infam. En hel del av min mottagningstid har jag ägnat patienter som av olika anledningar är långtidssjukskrivna. När det bestämdes från högsta ort att befolkningen i mindre grad skulle vara sjukskrivna fick vi på vårdcentralen enormt mycket mer administration med kompletteringar försäkringskassan allt oftare krävde. Det samarbete vi haft med försäkringskassan tidigare är som bortblåst, och när jag ringde och bad om ett avstämningsmöte runt en komplicerad långtidssjukskriven patient fick jag besked om att sådant inte var prioriterat längre.
Nu i maj damp det ner nya blanketter att fylla i för vanlig sjukskrivning och sjukpension. Ingen utbildning eller information i förväg. Läkarintyget för vanlig sjukskrivning ökades på från två A4-sidor till fyra A4-sidor. Läkarintyget som ligger till grund för bedömning om sjukpension gick från tre A4-sidor till sex A4-sidor. Och framför allt - funktionaliteten att man kan kopiera tidigare uppgifter till nytt intyg, och bara uppdatera med det aktuella, har tagits bort. Medvetet. Vi läkare måste nu fylla i allt från början – varje gång.
Det är inte meningen att vi ska hinna eller orka sjukskriva patienten. Hinner gör vi inte, om i bästa fall 30 minuters mottagningstid är bokat ska vi hinna läsa på om patienten, samtala, undersöka, bedöma, förskriva, kanske remittera, journalföra och diagnossätta. Sjukskrivningen får man göra efter mottagningstid - och det rör sig i min verklighet om flera patienter, varje dag.
Jag slutar nu. Det är inte synd om mig - jag har alla möjligheter att glida ovanpå ett slag och arbeta som akutläkare/bemanningsläkare, och jag kan utan ekonomisk förlust arbeta mycket mindre vilket just nu behövs av familjeskäl. Men det är förbannat synd om patienterna.

Malena Dolfe

Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen