Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Anne-Marie Pålsson: "Varför finns viljan att bestraffa den politiska eliten hos oss?"

Bild: Erik Nylund
Frågan idag på allas läppar är hur Sverigedemokraternas framgångar ska förstås. Att SD:s invandringspolitik lockar är en självklarhet. Men det förklarar å andra sidan inte varför flykten till SD fortsatte även efter det att Moderaterna och Socialdemokraterna la om sin migrationspolitik till att bli en kopia av SD:s.
Handlar det om misstro? Att väljarna inte tror att S och M verkligen vill eller kan driva igenom sin politik. De är ju beroende av sina samarbetspartier som vill se en annan migrationspolitik än den S och M förespråkar. Men hur tror då de som stödjer SD att SD ska kunna lyckas bättre. Också SD kommer att behöva stöd för sin linje.
Uppenbarligen finnsfler drivkrafter i rörelse. Men vilka är de? Här bör man söka brett för SD:s opinionsmässiga framgångar följer ett internationellt mönster. Väljarna bestraffar en politisk elit som lett sina länder i en riktning de inte känt sig tillfreds med. Att väljarna har blivit påtvingade något de inte velat ha. Att politikerna missbrukat sitt demokratiska mandat.
I analogi med detta resonemang ses M:s och S:s kovändning inte som en följd av att de yttre omständigheterna ändrats – det är bara en bortförklaring. Utan som ett erkännande av den politiska eliten att den haft fel. Att de väljare som beskyllts för att vara av en sämre sort istället haft rätt hela tiden.
För det är inte väljarna som önskat en maktöverföring till EU eller till de globala marknadskrafterna. Lika lite som en generös migrationspolitik. Bakom dessa utvecklingslinjer återfinns helt andra krafter. Att politikerna haft aldrig så goda avsikter med sitt stöd åt dessa dämpar inte missnöjet. Inte heller att den förda politiken skapat välfärd för miljoner människor. Ty alla är inte vinnare och politikerna har inte på ett trovärdigt sätt kunnat förklara för förlorarna att även om de inte tillhör vinnarna kommer deras barn att göra det i framtiden.
Skulle det förhålla sig på det viset blir då nästa fråga – varför finns viljan att bestraffa den politiska eliten hos oss? Sverige som ju åtminstone med den egna måttstocken har världens bästa demokrati! Fria val, fri press, välorganiserade partier, liten korruption, stor öppenhet och en långtgående yttrande- och tryckfrihet. Den offentliga välfärden är väl utbyggd och jämställdhet står högt på agendan. Så vad klagar de missnöjda på? Vad mer önskar de?
Den frågan måste ställas. Ty protesterna gäller demokratins framtid. Hur den ska gestalta sig är inte en gång för alla huggen i sten, utan en process i rörelse. Det är den politiska elitens uppgift att forma en modell som väljarna känner tillit för. Här handlar det om den eviga balansgången mellan att leda väljarna mot ett bestämt mål eller att låta sig ledas av väljarna. Protesterna runt om i världen visar att väljarna tycker att politikerna ägnat för mycket energi år det förra men borde ha ägnat sig mer åt det senare.
Gå till toppen