Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Moa Berglöf: Almedalen är bra. Utan politikerna.

Kampanj i Almedalen om bostadspolitik.Bild: Vilhelm Stokstad/TT
ALMEDALEN
På plats i Visby slås jag av att det faktiskt går att ha ett sansat samtal om migrationspolitiken. Om man bara plockar bort politikerna från det.
Migrationsfrågan – den mest brännande frågan denna valrörelse – är stor också i Almedalen. Det diskuteras kompetensutvisningar, främlingsfientlighet och den nya gymnasielagen. I ett av tälten vid hamnen tar sig Migrationsverket an frågorna på ett ambitiöst och pedagogiskt sätt, och anordnar uppemot tjugo seminarier under veckan om allt från återvändande till EU:s nya asyllagar. Varje dag finns experter på plats och svarar på frågor. Den som är intresserad av migrationsfrågan har mycket att göra denna vecka.
Det rationella samtalet hos myndigheter och organisationer väcker tankar kring politikens roll. På måndagsmorgonen i Visby deltog jag i ett samtal med bland andra nationalekonomen Stefan Fölster. Temat var reformer och politisk styrning, och varför politikerna, som Fölster sade, borde ta fingrarna ur syltburken och sluta lägga sig i varje liten del av samhället med tillfälliga initiativ och förbud hit och dit. Det är i själva verket så, menar han, att de regeringar som vågar gå till val på riktiga och övergripande reformer – till och med initialt impopulära sådana – är de som oftast belönas med omval fyra år senare.
Det är naturligtvis en radikal tanke att under en politikervecka några månader före ett val be politiker att sluta strössla miljoner hit och dit. När jag lämnar Visby på onsdagen har Socialdemokraterna just presenterat en storsatsning på besöksnäringen. Hundra miljoner per år ska sprättas iväg på att få fler att turista i Sverige. Kanske kan det ge något extra jobb, men visionärt är det inte och någon reform är det inte heller.
Få, om ens något, av partierna går i år till val på en bredare reformagenda än lite petande i marginalerna. Ingen verkar intresserad av att ta något större grepp om de mer strukturella utmaningarna för Sverige, som bostadspolitiken, den kommande arbetsbristen i välfärden eller för den delen en migrationspolitik som är både hållbar, förutsebar och rättssäker.
Vad beror det på att ingen egentligen vill något? Stressen över opinionssiffrorna, förstås. Det är svårt att hitta partirepresentanter i Almedalen som har något vidare självförtroende inför valet, Sverigedemokraterna undantaget, och den övergripande känslan när jag på onsdagen lämnar Gotland är att sitta still i båten-taktiken är den som kommer att gälla tiden fram till september.
Men sedan, efter valet? Jag slänger ut en tanke där under reformsamtalet: kanske kunde fler partier bestämma sig för att arbetet med att utarbeta reformförslag, och komma fram till vad de vill, faktiskt får ta den tid det tar.
Glöm nästa val, gör om och gör rätt och återkom med en ordentlig och genomarbetad idé för Sverige i valet 2022. Låt Sverige rulla på en stund utan tillfälliga projekt och riktade satsningar som förvisso lappar, men knappast lagar något i grunden. Våga hitta det nya folkhemsprojektet, eller det nya jobbskatteavdraget, eller de nytänkande förslagen för hur Sverige ska klara miljöomställningen. Det kanske känns trist att ge bort makten en stund, men jag lovar att väljarna kommer tillbaka när de vet vad partierna faktiskt vill.
Politiken ska sätta ramar och undanröja hinder, och överlåta resten till experter och proffs, säger Stefan Fölster vid vårt samtal. Intrycket från mina dagar i Almedalen säger mig att Sverige skulle klara det ganska bra.
Gå till toppen