Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Allvar nu. Ingen svensk tiger.

En svensk tiger inte. Inte när demokratin är hotad. Valet i höst gäller mer än plånboksfrågor eller ”vem tar vem”.

Nazisterna mötte motstånd i Almedalen.Bild: Vilhelm Stokstad/TT
ALMEDALEN.
Annie Lööf tvekade inte. Centerledaren inledde sitt tal i Almedalen med påminnelser om hur judar utsätts för hot och hat. Polariseringen tilltar, nationalismen griper kring sig.
Vårt liberala demokratiska samhällssystem är hotat.
Som för att illustrera stöveltrampet stämmer en grupp nationalsocialister upp en bukör i publikhavet den soliga julikvällen i Visby och kallar Annie Lööf folkförrädare. Gör sig breda. En vacker bild är att Kriminellas revansch i samhället – en gång samhällets olycksbarn – då ställer sig i ring kring dem som vill störa ut talet. Får tyst på dem. Medan Annie Lööf gör den där effektfulla pausen och låter hela Almedalen lyssna på nazisterna. Som tystnar.
Demokraterna överröstade antidemokraterna.
Incidenten biter sig fast. Som en påminnelse, både om hur skuggorna faller och hur var och en har ansvar för att inte låta det ske. Det handlar om vilket land Sverige ska vara. Det handlar om vilket Europa vi ska leva i. Det handlar om vilken värld vi vill ha.
Det är allvar nu, sade Annie Lööf.
Ja, det är allvar nu.
Om vi inte gör saker rätt i väst kommer det här århundradet inte att bli som vi önskar, menar journalisten Patrik Oksanen som presenterade sin nya bok Skarpa skärvor – om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället (Bertil Ohlin förlag) under politikerveckan och pekade på pågående krig i Europa och oblyga ryska påverkansoperationer.
”Det man absolut inte tror kan hända kan faktiskt hända.”
Anette Novak, nyutnämnd chef för Statens medieråd, talar om välfinansierade krafter som vill få genomslag för sitt perspektiv – ett fint sätt att beskriva påverkansoperationer från Kreml och den högerextrema rörelsen, alt-right. Syftet är att skada tilliten i samhället, att destabilisera och bryta ner – och på det sättet kratta manegen för falska narrativ.
När journalister mördas på jobbet blir det så tydligt. Kriget mot journalistiken. USA:s president Donald Trump har pekat ut medierna som ”det amerikanska folkets fiender”. I dokumentären New York Times och Donald Trump – slaget om sanningen (Svtplay) visas hur han ogenerat hetsar åhörarna mot reportrar längst bak i auditoriet, bakom kravallstängslet. Journalister i tjänst, för att rapportera, analysera, kommentera.
Precis som Rob Hiaasen och Gerald Fischman på Capital Gazette som mördades förra veckan, tillsammans med tre kolleger: John McNamara, Wendi Winters och Rebecca Smith.
De sköts på jobbet, tidningen i Annapolis som beskrivs som en charmig idyll med segelbåtar i hamnen. Deras chockade kolleger fick ut tidningen. I en ledare berättas om en våg av sympati, men också om skadeglada mejl.
Trumps hätska utfall och förakt gör det enklare, rentav legitimt, att ge sig på pressen.
Hur vet vi vad som är sant? Det är den största frågan i vår tid, sade Alan Rusbridger, som under två decennier var chefredaktör för brittiska The Guardian och i veckan gäst på DN:s seminarium i Almedalen med rubriken ”Kriget mot journalistiken”. Hans redaktörskap sträcker sig från vad han beskriver som den tid då den som ägde tryckpressen också hade makten till dagens läge med sociala medier. Och misstro.
Fast just misstron har funnits hela tiden, den har bara blivit tydlig i en tid med Trump, ”alternativa fakta” och trollfabriker. Vi måste ta detta på allvar, betonar Rusbridger: bli överens om vilken journalistik som är värd att värna och se till att göra den bättre; ta in läsarna i processen och att se till att rätta det som blir fel.
Sant. Men journalistik som granskar makten är en omistlig del av demokratin.
De senaste åren har etablerade medier anklagats för att ljuga och mörka. Samtidigt blir allt fler medvetna om risken med att fastna i nätets ekokammare där ens egna åsikter bekräftas och bara fakta som stöder dem når fram.
Platser där alla blir enfaldigare.
Undersökande journalistik är lika viktig idag som någonsin innan. Carole Cadwalladrs enträgna arbete kring Cambridge Analytica har öppnat världens ögon för hur farligt det kan vara för demokratin om data hamnar i fel händer. Det som folk delat med sig av på Facebook blev stoff till skräddarsydda budskap för att påverka väljarbeteende.
Bland annat skrämdes amerikaner från att gå och rösta.
Och, ja, med största sannolikhet utsätts också svenskar för detta, hävdar Cadwalladr, Sveriges Radios gäst i Almedalen, som för brittiska Observer och Guardian gjorde det tidskrävande grävjobb som fick Cambridge Analytica på fall. Alla västliga demokratier är sårbara, menar Cadwalladr och nämner en hisnande siffra: 257 val har påverkats. De här företagen med stora plattformar på sociala medier är starkare och mäktigare än stater.
Nej, man vinner inte val på EU-frågan. Ändå är det viktigt att L lyfter frågan inför valet. EU är ett bygge för fred och välstånd som behövs mer än någonsin.
Nej, man vinner knappast val på att lyfta fram hoten mot demokratin, så som C gör.
Men taktiserandet riskerar att urlaka politiken. Valet i höst handlar inte främst om rena plånboksfrågor eller vem som ska regera med vem. Det handlar om vilket Sverige vi vill ha. Vilken värld. Ingen kan lägga sin röst på dem som vill skada den liberala demokratin i protest och skylla på "etablissemanget".
Det är allvar nu.
Det här en opinionstext från ledarredaktionen. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Läs alla artiklar om: Almedalen
Gå till toppen