Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Carl Rudbeck: Carl Rudbeck: ”Domstolen ser till att folkvalda inte kan bära sig åt hur som helst.”

Bild: Erik Nylund
President Donald Trump ska senare idag tillkännage vem han vill se som ny domare i landets högsta domstol, the Supreme Court of the United States, SCOTUS. Vem som än får äran att bekläda detta höga och maktpåliggande ämbete så kommer det att väcka en livlig debatt mellan konservativa och liberaler om hur den amerikanska konstitutionen ska tolkas. Olika rättsfilosofiska övertygelser står mot varandra. Är det en levande konstitution som ska tolkas enligt nutida förutsättningar eller är domarnas uppgift att avgöra vad dess upphovsmän hade i åtanke när de formulerade detta viktiga dokument?
USA:s skarpaste juridiska hjärnor har ännu inte lyckats komma överens om hur konstitutionen rätteligen bör tolkas. Det ligger långt bortom min kompetens att avgöra vad som är rätt och rimligt i detta minst sagt kniviga spörsmål. Men det är med en viss avund som man lyssnar till diskussionen kring högsta domstolen för i USA pågår ständigt en högklassig debatt kring legala och moraliska problem, det är som att tjuvlyssna till ett seminarium i rättsfilosofi.
Detta är en typ av debatt som lyser med sin frånvaro i nästan alla andra länder. USA:s högsta domstol har ett inflytande och en makt som saknar direkt motsvarighet i Sverige. Hos oss skulle den antagligen – och med viss rätt – betraktas som odemokratisk och elitistisk. Den kan sålunda underkänna demokratiskt fattade beslut, till och med beslut som sannolikt har brett folkligt stöd men som ändå måste förkastas då de inte anses förenliga med konstitutionen. SCOTUS utgör en medveten och avsiktlig inskränkning av folkviljan.
Dess starka ställning hindrar lagstiftare från att opportunistiskt följa flyktiga vindkantringar i den allmänna opinionen; den försvarar grundläggande rättigheter även när de tar sig impopulära uttryck. Ta som exempel frågan om yttrandefrihet där domstolen har visat sig vara – om uttrycket tillåts – fundamentalistisk. I Europa och inte minst i Sverige ser vi hur denna frihet numera urholkas genom lagar om hets mot folkgrupp. Det kan räcka med att uttrycka sig nedsättande eller föraktligt om en viss religion – alltså inte uppmana eller hetsa till våld utan bara att på ett låt vara ofta vulgärt sätt formulera en åsikt – för att yttrandefrihetens dödgrävare ska vädra morgonluft. Jag vågar påstå att SCOTUS skulle ogiltigförklara sådana lagar och försvara rätten att framföra åsikter som alla vettiga människor finner motbjudande. Att göra det kan – och bör ofta – leda till social stigmatisering men det ska inte leda till att man hamnar inför domstol.
Det går sällan eller aldrig att flytta ett lands rättsväsende till ett annat; varje land har sin alldeles egna juridiska kultur. Men nog skulle vi kunna lära oss lite grann av USA där den högsta lagliga instansen skyddar minoriteter mot majoritetens tyranni och ser till att folkvalda politiker inte kan bära sig åt hur som helst.
Gå till toppen