Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Bra med politik mot gängen. Men glöm inte de andra.

Socialdemokraterna vill ha hårdare tag mot unga.Bild: Erik Simander/TT
Något måste göras åt gängkriminaliteten. Frågan är vilken väg som är den rätta.
Under en presskonferens med justitieminister Morgan Johansson (S) på tisdagen lovade Socialdemokraterna att stärka hela rättskedjan – kriminalvården, åklagarna och domstolarna – med 800 miljoner kronor per år. Ett välkommet tillskott, men i ett rättsväsende med en budget på strax över 42 miljarder kronor ändå en mindre summa.
Mer intressant är det sedan tidigare kända förslaget om höjt minimistraff för övergrepp i rättssak – att utsätta någon för våld eller hot om våld på grund av en rättslig process ska bli betydligt mer kostsamt än idag. Det är också välkommet att S vill satsa på tidiga brottsförebyggande insatser som fler hembesök av barnavården. En av de viktigaste punkterna i S förslag, som fler partier borde stödja, är att kraftigt utöka avhopparverksamheten. Fler än idag måste få möjlighet att bryta med kriminalitet och hjälpas till en ny chans och ett nytt liv.
Mer tveksam, möjligen till och med kontraproduktiv, är den sänkta straffrabatten för unga som också verkar ena partier över blockgränsen. Det är förstås lockande att framstå som hård mot de hårda, men i just detta fall borde Socialdemokraterna ha dämpat valretoriken. Att straffa unga brottslingar som vuxna har i bästa fall inte någon effekt alls, menar många experter. I sämsta fall får det direkt motsatt verkan eftersom återanpassningen efter fängelsestraffet blir både svårare och tar längre tid för den som suttit längre i fängelse. Strafflängden har i själva verket allra minst betydelse för om en ung person ska begå ett brott eller inte, enligt forskarna.
Det finns viktiga delar i Socialdemokraternas förslag för en ny regering efter valet att ta fasta på. Men om politikerna verkligen menar allvar med att bryta upp gängen behövs mer än så.
I en ny undersökning från Brottsförebyggande rådet, Brå, har otryggheten och oron mätts hos dem som bor i socialt utsatta områden i stadsmiljö – kvarter eller bostadsområden där invånarna har låg medianinkomst, högt uttag av försörjningsstöd och där det finns en stor andel unga vuxna. Det är också där gängen breder ut sig.
Resultaten överraskar inte. Här är flest otrygga och värst är det för kvinnorna. Nästan varannan kvinna som bor i dessa områden känner sig otrygg att gå ut på kvällen. Bland kvinnor i övrigt ligger siffran på knappt var tredje. Dubbelt så många män som bor i ett socialt utsatt område känner sig otrygga jämfört med män i andra delar av städerna: 22 procent jämfört med nio procent.
Vad är det som skapar otrygghet? I en trapphusundersökning som Brå genomförde under 2017 tillfrågades boende i ett antal utsatta områden om hur de själva upplever sina kvarter. Bilden är tydlig för den som läser rapporten: olika sorters buskörning, öppen narkotikaförsäljning och bilbränder. Men också mindre förseelser som skadegörelse och nedskräpning skapar otrygghet, vilket Brå påpekar kan vara en stor bidragande orsak till att utarma områden och öppna upp dem för både grövre brottslighet och växande oro.
Men den största anledningen till otryggheten är gängen. Ungefär hälften av dem som Brå talat med upplever att människor i området påverkas av gängen till att inte röra sig fritt, att inte säga ifrån. Många betonar vikten av att inte lägga sig i, och att de kriminella grupperna sprider sådan rädsla att de påverkar personer i området att inte vittna. De boende som säger sig vara tryggast, påpekar Brå, tycks vara de som är bekanta med gängen, vet hur man för sig bland dem och vilka situationer man bör undvika.
Under decennier har socialt utsatta områden i Sveriges storstäder varit föremål för olika sorters satsningar och projektpolitik. Varför fungerar det inte? Här måste politikerna tänka ett varv till. Ett första steg borde vara att inte bara tala med representanter för polis och rättsväsende, utan faktiskt också ta till sig vad medborgarna säger. Skapa förtroende, lägga grund för verklig trygghet. Det är först när hårda tag kombineras med mjuka som det kan bli någon riktig förändring.
Gå till toppen