Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”För vem eller vilka är korsbärande en skyldig eller misstänkt handling?”

Det är islamisternas religionskrigsretorik om oss som Johanna Gustafsson Lundberg ger utrymme, skriver Annika Borg, teologie doktor, präst och en av initiativtagarna till Facebookgruppen Mitt kors.

Initiativet Mitt kors var en solidaritetshandling med utsatta kristna, skriver Annika Borg.Bild: Henrik Rosenqvist
Docent Johanna Gustafsson Lundberg anser att det finns en okunskap i samhället om religionernas komplexitet (Aktuella frågor 5/7). Hon lägger fram den omdiskuterade teorin om "Guds återkomst”, det vill säga att religionens roll eller synlighet skulle ha ökat i det sekulariserade Sverige. I den teorin tycks just kristendomens ”återkomst” ses som både farlig och problematisk. Hennes beskrivning av Facebookgruppen Mitt kors är ett uttryck för den uppfattningen.
Jag var en av de tre kvinnliga präster som tog initiativet till Facebookgruppen Mitt kors. Eftersom jag befann mig på insidan, och därmed är väl insatt i mediernas bevakning och annat som skrevs om gruppen såväl i Sverige som runt om i världen, kan jag konstatera att Gustafsson Lundberg låter en snäv krets röster definiera Mitt kors i de rader hon ägnar gruppen i sitt debattinlägg. Även en kort beskrivning borde kunna ringa in ett fenomen på ett riktigt sätt.
Initiativet Mitt kors var en solidaritetshandling med utsatta kristna. När fader Jaques Hamel avrättades av IS under nattvardsceremonin i sin kyrka i Frankrike sommaren 2016 kunde vi som präster identifiera oss med situationen. Vi startade Facebookgruppen Mitt kors, där människor ombads att i solidaritet med utsatta kristna ta ett fotografi av sig själva med ett kors runt halsen och lägga ut det i den öppna gruppen på Facebook. På kort tid publicerades tusentals bilder, en del av dem med vidhängande berättelser och böner. För många, både inom och utanför kyrkan, i och utanför Sverige, blev det tydligt att korset var en levande andlig symbol i Sverige och att många människor hade kunskaper om teologi och erfarenheter av kristen tro.
Gustafsson Lundberg väljer istället att beskriva Facebookgruppen Mitt kors med dramatisk retorik om konflikter och religionskrig. Mitt kors ”briserade”, skriver hon. Ur vems perspektiv då, undrar jag, förutom att själva metaforen är olycklig i sammanhanget.
Gustafsson Lundberg påstår att det inte är en ”oskyldig” handling att bära kors. För vem eller vilka är korsbärande en skyldig eller misstänkt handling?
Det är uppenbart att Gustafsson Lundberg har lyssnat på ytterlighetsröster och väljer att förmedla deras bild och utgångspunkter. Det är islamisternas religionskrigsretorik om oss som Gustafsson Lundberg ger utrymme. Att det skulle öka motsättningar mellan kristna och muslimer att tre präster försöker efterleva sina prästlöften, att visa på korset, är även det en utsaga från ytterkanten. Av allt som sades och kommenterades om Mitt kors är det detta som Gustafsson Lundberg vill förmedla. Man kan undra varför.
Debatten om Mitt kors kan inte heller liknas vid samhällsdebatten om böneutrop. Parallellen är konstruerad och falsk. Mitt kors-diskussionen startade inom kyrkan och det kristna kulturarvet är inget nytt fenomen i Sverige. Man kan bara spekulera om varför Gustafsson Lundberg vill göra denna liknelse. För att legitimera och normalisera förekomsten av böneutrop? Slarv med beskrivningar och paralleller förmedlar missvisande bilder till allmänheten och studenter.
Gustafsson Lundberg för ett obehagligt resonemang om att våldet mot kristna skulle vara ett nollsummespel: Om vissa muslimska grupperingar får böneutrop i Sverige, eller, för att dra ut resonemanget, könssegregerade skolor så skulle hoten mot kristna minska på andra håll i världen. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Om det svenska samhället inte anpassar sig dör fler kristna.
Det fanns personer utanför Facebookgruppen som ville politisera Mitt kors och polarisera, främst på vänsterkanten. Andra discipliner än religionsvetenskapen är bäst lämpade att ta sig an analysen av varför. Men för att teologin ska kunna säga något religionsvetenskapligt om fenomenet Mitt kors behöver forskarna frigöra sig från en snäv krets åsikter om gruppen och sätta sig in i det stora och mångfacetterade materialet i och om Mitt kors. Gruppen, den virtuella katedralen, är fortfarande öppen, även om inga fler bilder och berättelser läggs ut.

Annika Borg

Annika Borg är teologie doktor, skribent, präst i Svenska kyrkan och en av initiativtagarna till Mitt kors.
Läs mer: ”Beslutsfattare inser inte att religioner har såväl destruktiva som frigörande drag.”
Läs mer: ”Nu får ni skärpa er, ni kristna.”
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen