Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Daisy Balkin Rung: "Ett parti som gör skillnad på folk och folk."

Det finns mycket att älska med Sverige.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Om jag varit 40 år yngre och 20 kg lättare hade jag velat göra militärtjänstgöring. När jag var ung så gjorde inte flickor lumpen, istället drog jag mitt strå till stacken på ett annat vis.
I mer än halva mitt liv har jag ägnat mig åt att jobba med och för de frivilliga försvarsorganisationerna och Försvarsmakten. Skrivit spaltmeter om civilt försvar och militära insatser. Bevakat ett stort antal presskonferenser om försvarspolitik och deltagit i ett oändligt antal konferenser och seminarier. Föreläst om försvaret och dess verksamhet.
Jag har till och med blivit medaljerad för det arbete jag gjort för olika organisationer inom det frivilliga försvaret.
För mig är vår demokrati värd att försvara och värna. Den ligger så i vår ryggrad, men ack – så förgänglig demokratin kan vara. Att stå upp för jämlikhet mellan könen och alla människors lika värde, är oerhört viktigt för mig.
Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Med allt vad det innebär, av rättigheter och skyldigheter. Det är så många saker som jag älskar med Sverige.
För några veckor sedan firade jag midsommar med sill, nypotatis och färska jordgubbar. Svenska flaggan stod på köksbordet och nubben togs fram ur kylskåpet. Jag hade till och med plockat sju olika slags blommor för att lägga under kudden när jag skulle sova.
När det är vackert sommarväder, så säger jag: "Idag ja, men vänta till imorgon!" Jag är fenomenal på att stå i kö och klagar högt på dem som inte vet hur man gör. Innan jag går till återvinningen med mina glasburkar, diskar jag dem noggrant. Varje morgon häller jag mellanmjölk i mitt kaffe och när Sverige är med i VM eller EM är jag så nervös att jag knappt kan titta på när de spelar. När jag sjunger ”Du gamla du fria” är jag så stolt att tårarna rinner. Likadant är det med ”Den blomstertid nu kommer”. Jag är svensk.
Min morfars far flydde från pogromer mot judar i Polen och bosatte sig i Lund 1850. Idag är jag fjärde generationen i Sverige. Jag är en stolt svensk judinna, som lever integrerat i det svenska samhället.
Ändå finns det de som inte anser att jag är svensk. En är Björn Söder, vår andre vice talman och sverigedemokrat. Denna gång har hans parti inte tagit avstånd från uttalandet, vilket säger väldigt mycket om dem. Cirka 20 procent av de röstberättigade i Sverige kan tänkas lägga sin röst på SD den 9 september. I mitt fina älskade demokratiska Sverige!
Jag undrar då, är det så att nästan 20 procent inte anser att jag är svensk? Jag vill veta, för jag är orolig på riktigt. Har ni verkligen läst SD:s partiprogram? Kan ni med handen på hjärtat ställa er bakom ett parti som gör skillnad på folk och folk? Som inte tycker att våra fem minoriteter är svenskar! Det är högst berättigade frågor.
Medan ni funderar på det så ska jag gå till ICA och Systemet för att handla lax och rosévin på låda. Jag hoppas att det blir fint väder, för jag ska grilla.
Gå till toppen