Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Carlhåkan Larsén: Passion och tuberkulos

La Bohème, Skånska Operan på Ystad opera.Bild: Håkan Röjder

La Bohème

Musik: Giacomo Puccini. Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giocoso efter Henri Murger. Översättning, regi och koreografi: Ola Hörling. Musikarr: Tomas Ebrelius. Kapellmästare och musikansvarig: Max Lörstad. Kostym: Fredrika Lilius. Scenografi: Petra Hjortsberg. Producent: Åsa Jensen. I rollerna Signe Sneh Schreiber, Markus Pettersson, Eldrid Gorset, Linus Börjesson, Jonas Bergström, Fredrik Samuelsson. Rodney Nilsson m fl. Skånska Operan på Ystad teater.

Skånska Operan har hunnit bli ett kvarts sekel gammal. En aktningsvärd ålder för ett resande teatersällskap. Under åren har ledarteamet Åsa Jensen och Ola Hörling finslipat konceptet ”Opera åt folket!”. Genom populär repertoar och anspråkslös, publiknära framtoning (man sjunger på svenska) har Skånska Operan, trots begränsade resurser, kunnat rekrytera en bred ny publik. Föreställningarna besöker bokstavligen både slott och kostall. När turnén når anrika Ystad teater är plats och miljö egentligen inte helt typiska; Ystad har sin egen operatradition från till exempel Richard Barks dagar, och publiken är troligen tämligen hemtam i operagenren.
Årets uppsättning ägnas en trogen repertoartravare, Puccinis ”La Bohème”. En av de många operor som brukar tas som exempel på den antika etiketten ”Tårarnas vällust”. Det handlar om passion och tuberkulos. Det slumpartade mötet mellan poeten Rodolfo och den älskliga brodösen Mimi blir till en komprimerad tragisk livshistoria, rikligt illustrerad med Puccinis mest smäktande tongångar. Sopranen Signe Sneh Schreiber gör en nyanserad studie av den enkla unga kvinnan med det varma hjärtat, hon sjunger med fint flöde av känsliga nyanser. Markus Petterssons Rodolfo har sina bästa stunder i den imponerande växlingen mellan forte och fortissimo. Passionens skarpa eld brinner i rösten. Men det är Mimi som formar lyriken med sin stämma.
Det alternativa, kontrapunktiska paret Musette – Marcello ägnar sig åt den allvarsamma leken ”mötas och skiljas och mötas igen”. I de båda sammansatta rollerna gör Linus Börjesson och Eldrid Gorset mångfacetterade insatser: rollparets relation är komplicerad och fylld av spänningar och, inte minst, urladdningar. Den centrala kvartetten av roller bär upp intresset för styckets handling. Däremot är det som vanligt rätt besvärligt med bohemkretsens lössläppta muntrationer, tillsammans med Rodolfos och Marcellos andra konstnärsvänner och kompisar Schaunard och Colline, Jonas Bergström och Fredrik Samuelsson. Kvartettens sceniska putslustigheter är som vanligt rätt påfrestande: är de bara fjantiga eller skall man spåra en ton av desperation i deras överspel i kampen för Konsterna och Den Fria Tillvaron?
Transportabel scenografi med projektioner vidgar vyerna. Petra Hjortsberg har hittat ett 1800-tals-Paris som fondbild. Den ses genom vindsateljéns fönster. Eiffeltornet skymtar, men på operabohemernas tid var det ännu inte färdigbyggt.
Till resurserna hör en fin stråkkvartett som vårdar sin kammarton. Outtröttlige Max Lörstad är den musikaliskt ansvarige - Tomas Ebrelius arrangemang av Puccinis orkesterpartitur saknar inte dramatiska accenter men bygger lika mycket på ömsinta effekter. Spelet på scenen flyter på i Ola Hörlings förfarna regi. Att Skånska Operan år efter år kan ställa upp med all vokal kompetens kan förvåna en smula men ännu mer beundras. Det är inte längre julafton på stamhaket Café Momus, det är sommarvärme år 1878. Och värmen och entusiasmen på Ystad teater, på scen och i salong, matchar den regiidén.
Gå till toppen