Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Grumliga schabloner på Sevedsplan

ReAct från en tidigare performance med ”Moving City”.Bild: Michel Bammez
Säg Sevedsplan i Malmö och många får en bekymrad rynka mellan ögonen. Det där området ja. Det har man ju hört talas om. En snabb nätsökning bekräftar bilden som målas upp och jag hamnar i ett reportage av krigskorrespondenten Magda Gad som beskriver gatorna kring Sevedsplan som ett fullkomligt laglöst område. Med öppen droghandel och polis och sociala myndigheter som står maktlösa mot våldet och kriminaliteten.
Ingenting av detta vet den Stockholmsbaserade performancegruppen ReAct som fått i uppdrag av Sommarscen Malmö att använda platsen för sin vandringsföreställning ”Moving City”. Med hjälp av sju volontära ”seniorer” som de kallas, får de veta mer. Seniorerna bor i Malmö men på behörigt avstånd från Sevedsplan. Några har aldrig varit här förut, men alla har hört talas om vad som kan hända.
Att det är farligt. Att människor kan vara hotfulla. Att det begås brott här.
I uppsättningen som under en timmes tid tar plats på torget gestaltas faran och hotet på olika sätt. Några buskar ruskas om och vi får höra skrik som från upphetsade apor. In på torget kommer seniorerna själva cyklande, galet skrattande och det är inte annat än att hålla med den halvvuxne killen som frågande betraktar förloppet.
– Vad fan e de här?
Sedan skakar han på huvudet och försvinner bort längs Rasmusgatan. I handen håller han en krita som han slentrianmässigt drar längs fasaden han passerar.
Samma avvaktande attityd har de flesta boende på platsen och tre kvinnor med bebisar och barnvagnar himlar med ögonen när de tvingas bort från sin skuggiga bänk under trädet, när den ska tas i bruk av performancegruppen. En grupp barn i förskoleåldern är desto mer roade, jublar inför de tokiga påhitten och låter sig glatt dras med i kretsen av kulturkonsumenter som tillsammans med skådespelare och seniorer ”gestaltar platsen” de har som hem.
Nu smyger vi längs huskropparna och hukar oss undan ett hot som tycks vänta bakom kröken.
--Som i Beck, fnissar kvinnan framför mig i ledet och den beskrivningen stämmer bra. Rädslan som gestaltas här har ingenting med verkligheten att göra. Den baseras på nöjesindustrins schabloner och den grumliga uppfattning av våld och kriminalitet som den kan tillåta sig att ha som levt sitt liv skyddad från verklig fara.
Och det är verkligen en hel del som jag inte begriper med den här produktionen. Varför har man exempelvis inte i första hand använt sig av människor som faktiskt bor vid Sevedsplan, för att bilda sig en uppfattning om platsen? Vad kan de visserligen välvilliga men ändå besvärande okunniga seniorerna bidra med, utöver de rykten som vi alla tagit del av?
Vad är Sevedsplan? Hur upplevs platsen, in på skinnet? Hur är det att vakna och leva här alla dagar om året, inte bara två soliga veckor under sommaren? Den gestaltningen hade jag gärna velat se och den är människorna här värda. ReActs försök att återge livet här är inte bara hastigt hopkommet och lite larvigt, det är beklämmande aningslöst.
Fotnot: Nästa ”Moving City” ges i Närlunda i Helsingborg, under teaterfestivalen Passage.
Gå till toppen