Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Inte så humant med usel lag.

Manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm förra sommaren till stöd för ensamkommande.Bild: Christine Olsson/TT
Det är en lag som egentligen ingen är nöjd med. Inte heller de partier som röstade igenom den i riksdagen. Förslaget sågades sönder och samman av de juridiska experterna i lagrådet.
Många politiker ansåg dock att den humanitära aspekten var så viktig att de var beredda att bortse från lagens uppenbara brister.
Om man sade nej skulle "de medmänskliga och de humanitära konsekvenserna för de utsatta ungdomarna runt om i landet [...] bli alldeles för stora", förklarade exempelvis Centerns ordförande Annie Lööf.
Ansvaret för det som nu händer vilar dock i första hand på den rödgröna regeringen. Lagen är illa tänkt och illa skriven. Ett hafsverk.
Gymnasielagen är utformad enbart för att ge 9 000 unga asylsökande utan skyddsskäl, främst afghaner, en andra chans till uppehållstillstånd i Sverige. Men när lagen nu prövats i domstol ser hoppet ut att grusas för många av dem som skulle få – och trodde på – en möjlighet att trots allt få stanna i Sverige.
Hur humanitärt är det?
Hur humanitärt är det att fortsätta att hålla unga människor i ovisshet om deras framtid, låta dem kastas mellan hopp och förtvivlan? Stanna ytterligare 13 månader – kanske. Eller utvisas nu? Eller kanske utvisas senare – om studierna misslyckas?
Både migrationsdomstolen i Malmö och migrationsdomstolen i Stockholm har underkänt lagen med hänvisning till de låga beviskraven: de som ansöker om uppehållstillstånd behöver inte göra sin identitet ens sannolik.
Domstolarnas ställningstagande får följande konsekvenser:
De som redan fått ett utvisningsbeslut som vunnit laga kraft och ansöker på nytt om att få stanna med den tillfälliga gymnasielagen som grund, får sina ärenden prövade av Migrationsverket. Och Migrationsverket kommer att fortsätta att tillämpa gymnasielagen som om inget hänt, i alla fall så länge frågan om lagen över huvud taget kan tillämpas inte prövats av Migrationsöverdomstolen. Det lär dröja ett par månader.
Situationen är annorlunda för dem som fortfarande väntar på att få sina asylärenden prövade i domstol, cirka 5 000 av de totalt 9 000 som berörs av lagen. Deras fall – även när det gäller uppehållstillstånd enligt gymnasielagen – kommer att avgöras av migrationsdomstolarna, som så här långt ansett att lagen är obrukbar.
Den tillfälliga gymnasielagen blev en form av gräddfil för en snävt avgränsad grupp som ansökt om asyl som ensamkommande barn under en viss period och som fått vänta 15 månader eller mer – men absolut inte en dag mindre – på att få sin sak prövad.
Nu ser majoriteten av dem ut att åka ur gräddfilen.
Hur humanitärt är det med en lag vars konsekvenser är så oförutsägbara, där samma lag kan ge helt olika utfall beroende på vilken instans som fattar beslutet? Hur humanitärt är det att frångå rättsprincipen om att lika fall ska behandlas lika?
Juridiskt godtycke och ett spel med människors framtid som insats blir inte mer tilltalande för att det sveps i humanismens skinande mantel.
För att inte tala om att en så illa utformad lagstiftning inte hör hemma i en rättsstat.
Gå till toppen