Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Kom, sågs, Putinseger.

Tillsammans. Donald Trump och Vladimir Putin.Bild: Pablo Martinez Monsivais
HELSINGFORS.
Rysshetta, på kvällstidningsspråk: lagom till det första toppmötet mellan Donald Trump och Vladimir Putin sattes värmerekord. Så tinade iskylan?
Svaret är att ingen exakt vet vad de två alfahannarna avhandlade i sitt möte mellan fyra ögon. En gammal KGB-agent, streetsmart, mot en lynnig affärsman på ständig jakt efter en spektakulär deal. Dessutom började Trump dagen med att twittra att spänningen mellan länderna är USA:s fel – fast den förra administrationens.
Putin anlände för sent och Trump såg till att anlända ännu senare, i något slags maktens chicken race; vem får vänta längst, vem har störst limousin, vem väger tyngst. Men sedan drog mötet ut på tiden, de två presidenterna träffades på tumanhand i två timmar med en efterföljande lång arbetslunch med deras respektive team närvarande.
Ett gott tecken, trots allt.
Det fanns ingen officiell agenda, men Syrien, Nordkorea och terrorism är ämnen som ska ha avhandlats.
Efteråt var Trumps omdöme att mötet blev en bra start.
För Putin räckte det med att mötet blev av. Den internationella isoleringen är bruten. Det är nog för succé. Det var viktigast. Som rysk stats-tv ville göra gällande: Trump passerade bara Bryssel och London på sin väg till Helsingfors.
Ett möte med den amerikanska presidenten följt av ett pressmöte blir en maktdemonstration för Putin, han behöver inte leverera något mer, menar journalisten Masha Gessen i The New Yorker (14/7).
”Jag går in med låga förväntningar, jag har inte höga förväntningar”, förklarade Trump före mötet. Medan andra bävade. Demokraterna i den amerikanska kongressen krävde att mötet skulle ställas in efter beskedet i fredags att tolv ryska agenter åtalas för brott under valkampanjen i USA 2016.
Efter chockterapin förra veckan då Trump först skällde ut sina Natoallierade och sedan fick det att framstå som om han personligen räddat försvarsalliansen fanns det skäl till oro. Nato grundades för att försvara Västeuropa; hålla Sovjet ute, USA inne och Tyskland nere. USA har axlat ett stort ansvar och genom åren betalat merparten av notan. Som en grundläggande del av den liberala världsordningen – och USA:s utrikesintressen. För frihet och demokrati i Europa – och lojala allierade.
Nu vill Trump gnidigt dela notan. I en tid när Ryssland åter försöker så split och genom påverkansoperationer skada tilliten till de styrande i land efter land. Som i USA, men särskilt i de små baltiska staterna som en gång tvingades in i Sovjetsfären och enligt ryskt synsätt aldrig riktigt har lämnat den.
Som lök på laxen kallade Trump häromdagen EU en fiende, ”foe”, vid sidan av Kina och Ryssland. Medan Putin, som står bakom annekteringen av Kreml och kriget i Ukraina, är ”fine”.
Det är en del av vad som oroade inför presidenternas möte: att gamla sanningar svajar och de två delar upp Europa i nya intressesfärer.
I Helsingfors träffade USA:s dåvarande president George Bush och Sovjets Michail Gorbatjov 1990 i ett försök att lösa krisen kring Persiska viken. Presidenterna Bill Clinton och Boris Jeltsin möttes här 1997 och Gerald Ford och Leonid Brezjnev i samband med KSSE-mötet 1975.
Också detta fjärde toppmöte blev alltså av. Det drog ut på tiden och ingen läxades upp offentligt. Putin kan vara nöjd.
Liksom Finland.
Protesterna kring allt från kriget i Ukraina till hoten mot frihandeln och klimatet var lugna. Tidningen Helsingin Sanomat klädde kortegevägarna med rubriker från kritiska artiklar om USA och Ryssland – i en kampanj för en fri press.
Och på bara ett par veckor lyckades värden välkomna världen: två presidenter med entourage och långt över 1 000 journalister. Med det snyggaste tänkbara presscentret i Alvar Aaltos Finlandiahus, god mat, jordgubbar och – ja – en riktigt het bastu.
Gå till toppen