Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Kraftprov med nya dimensioner

Ett drömspel

Av August Strindberg. Regi, ljus, film, musik, koncept, medverkande: Christer Jonsson. Kostym: Laura Luna. Illustrationer: Susanne Johansson. Melodier, sång: Miranda Coral. Medverkande på film: Miranda Coral, Nanna Nore, Ella Johansson, Sara Chaanhing Kennedy, Malin Svensson, Reza Ayanda Rezaie, Alisina Sultani, Fredrik Gunnarson. Rynge Teater, 14.7.
Plötsligt händer det.
Eller för att citera August Strindberg:
”Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster”.
För kvällen är det i en ombyggd lada i den lilla orten Rynge som nya dimensioner av verkligheten öppnar sig. Bakom uppsättningen av Strindbergs ”Ett drömspel” står Christer Jonsson som inte bara regisserar och skapat musik, film och ljussättning utan spelar merparten av rollerna i verket.
Dessutom har han alltså byggt om ladan i sin trädgård till en riktigt fin teaterlokal. Idén till den egna scenen fick han av kollegan Fredrik Gunnarson som för fyra år sedan slog upp dörrarna till Bjärnum Stadsteater i orten med samma namn. Gunnarson finns med på ett hörn också i Jonssons nya uppsättning, om än i filmat format.
Under två tidigare säsonger har Rynge Teater presenterat monologen ”Mannen” skriven av Jonsson själv, som har en bakgrund i frigruppen Svensk Symbolistisk Teater. Nu tar han ett djärvt steg fram och tar sig an en av dramatikens största klassiker, som ställer stora krav på kreativa sceniska lösningar.
Där Strindbergs samtid gick bet löser Jonsson behändigt problemen med modern teknik. Genom en filmduk i fonden öppnas väggen för nya rum och möjligheter. Här växer verkligen slottet i Susanne Johanssons tecknade version upp ur smutsen, till gudadottern Indras (Miranda Coral) förundran.
Med jämna mellanrum tar han själv ett kliv från scenen in i bilden, ett oftast elegant scenbyte som gör sitt till för att förstärka djupverkan i dramat. Repliker från de filmade gestalterna flätas samman med hans egna inpass i ett växelspel som ställer stora krav på precision.
Jonsson har tillåtit sig vissa friheter med Strindbergs verk, kommentarer om invandring och intolerans som hyggligt väl inkorporeras i texten. Däremot har han inte gjort något för att modernisera språket och det är synd. De många pluralformerna skapar en onödig distans till den annars intima och egensinniga tolkningen av verket.
Jonssons insats är annars imponerande, ett sant kraftprov på alla plan. En närvaro som manifesterar sig också i pausen. Bakom en disk i lokalens bortre hörn dyker den lätt svettige allkonstnären Jonsson upp igen och serverar kakor och kaffe till publiken.
Gå till toppen