Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Mord och blod mellan fläskfilé och jordgubbar

Macbeth på Arilds vingård sätts upp med bara fyra skådespelare.

Macbeth

Av William Shakespeare Regi: Björn Melander Scenografi: Moa Nyberg Waller Kostym och masker: Saari Nuttonen I rollerna: Camilla Nyberg, Andreas Rodenkirchen, Arvid von Heland, Niklas Ejnar Spelas på Arilds vingård t o m 2 augusti

Macbeth på Arilds vingård. Då består väl Birnams skog av vinrankor? Nej, fullt så banal är inte Svenska teaterns sommaruppsättning av Shakespeares blodigaste tragedi. Men mötet med häxorna på heden är förvandlat till ett möte med en enda sierska bland grönskande vinstockar. Shakespeare visste inte mycket om den blomstrande skotska vinproduktionen, men så levde han också på Lilla Istiden, inte i den nya skånska värmeperioden.
Ska man spela Macbeth med bara fyra skådespelare krävs det förstås reduceringar, som tre häxor sammansmälta i en. Spådomarna är förkortade till sin kärnmening. Texten är också mycket förkortad, ibland till dess fördel men oftare till dess nackdel. Konceptet med teater på vingården, med tillhörande middagsutspisning av publiken (givetvis med vin) skapar stora logistiska utmaningar för ensemblen. Först ska vi ut i vinodlingen för prologen. Sedan in till restaurangen, a k a Lady Macbeths lilla trivsamma middagsbjudning för den olycksalige Duncan. Spelet blir avbrutet, uppstyckat, och när väl huvudrätten är aväten under trivsamma former ska vi tillbaka till den skotska pjäsens mord, blod och rysligheter.
Det blir lite konstigt, kontinuiteten blir minst sagt lidande. Teaterföreställningen blir som tablåer; scener ur Macbeth som förströelse till vindrickande och gemytlig middagssittning. Spelet är högtidligt, för att inte säga högtravande, med långa trevande pauser i replikerna, även om högtidligheterna lättas upp med visor till gitarr.
Jag förstår tanken bakom konceptet, teaterunderhållning med en god middag. Men pjäsvalet blir underligt i sammanhanget. Galenskap, maktbesatthet och gränslöst våld, till smakfullt kryddad fläskfilé. Ensemblen tjänstgör dessutom som serveringspersonal. Min utsökta chokladmousse på jordgubbsbotten serveras av ingen mindre än den blodbesudlade skotske tronusurpatorn själv.
Det finns en del östasiatisk inspiration i upplägget, som käppfäktning i kampsport (bokken), Lady Macbeths solfjäder och sierskans dans; de vita maskerna som används för att markera när skådespelarna tar anonyma roller. Det finns fler bra anslag, som mest, likt hela uppsättningen, kommer till sin rätt när inte spelet hela tiden måste avbrytas för servering av smakfulla rätter.
Slutscenerna gör faktiskt pjäsen rättvisa. Men på det hela taget måste Macbeth på Arilds vingård skrivas in i kritikermemoarerna som en ovanligt ovanlig och udda teaterupplevelse.
Gå till toppen