Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Tvång att vittna är inte lösningen.

I bilen som kraschade in bland hyrsläpen på en bensinmack på Rosengård hittade polisen en skjuten och allvarligt skadad man.Bild: Patrick Persson
Det såg ut som en trafikolycka, men när polis och ambulanspersonal kom till platsen visar det sig att den unge mannen i den kraschade bilen är skottskadad.
Tillståndet för den skjutne var allvarligt. Malmöpolisen utreder händelsen som ett mordförsök. På torsdagen fanns ingen misstänkt och motivet är oklart. Kanske var det ett vådaskott av en passagerare i bilens baksäte.
De flestas tankar går av förklarliga skäl till de brutala gängkonflikter som plågar Malmö, även om polisen i nuläget inte är klar över om det finns ett sådant samband.
Hittills i år har tio män skjutits till döds i staden varav sex sedan den 18 juni.
Efter den senaste dödsskjutningen, den på Rosengård i måndags (16/7), beskrev polischef Erik Jansåker läget i Malmö som "oerhört ansträngt".
Polisen framhåller rutinmässigt att sannolikheten för att råka illa ut är liten för den som inte själv rör sig i de kriminella miljöerna. Men det resonemang som emellanåt förs om att skjutningarna inte drabbar "vanliga Malmöbor" – vilka de nu är – håller inte.
Även förlupna kulor kan döda. Uppgörelser mellan kriminella drabbar tredje man direkt genom den otrygghet de skapar. Det förnekar polisen inte heller.
Men det drabbar också indirekt alla andra brottsoffer när polisen tvingas prioritera morden och mordförsöken i gängkonflikternas spår.
"Det frustrerande är att detta går ut över annan verksamhet. Över vanliga utredningar, det brottsförebyggande arbetet och så vidare", sade Jansåker till tidningen.
Det är inte lätt för polisen att få folk att berätta vad de vet. De kriminella tiger. Hederligt folk vågar inte.
Malmös polismästare Stefan Sintéus vill att den som antas ha information om ett brott ska tvingas att vittna under ed redan i samband med polisutredningen. Den som vägrar eller ljuger ska då kunna straffas.
Sintéus talar om "relevanta vittnen". Med tanke på hur svenska straffskalor ser ut är det svårt att tro att påföljden för att vägra vittna under ed skulle få särskilt många förhärdade kriminella att vackla.
Och att den typen av lagstiftning skulle rikta sig även mot vanliga vittnen till brott, eller till och med mot brottsoffer, som kanske hyser välgrundad rädsla, vore orimligt.
Lägg till det svårigheterna att bevisa att vittnen ljuger eller förtiger.
Fast först och främst vill Sintéus ha möjlighet att vittna anonymt.
Förslaget ligger i tiden. Repressiva åtgärder är på det politiska modet: skärpta lagar, nya lagar, ökade befogenheter för polis och åklagare. Ibland är det nödvändigt. Men det är inte en universallösning.
Därför gör lagstiftarna klokt i att tänka sig för mer än en gång. I en rättsstat bör den som anklagas ha rätt att veta vem det är som anklagar.
En överbelastad och illa organiserad polis som har svårt att komma in i matchen vill utvidga straffområdet. Nästa steg? Att flytta målstolparna?
Det är kanske den enkla lösningen. Men enkla lösningar kan få kostsamma konsekvenser i det långa loppet.
Gå till toppen