Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Resglad formgivare som tidigt lärde sig fajtas

Hon är en förgrundsgestalt inom svensk formgivning. Och arbetet fortsätter för Ingegerd Råman, som har “nu, inte sen” som sitt motto.

Ingegerd Råman är ständigt aktuell som krukmakare och glasformgivare.Bild: Claudio Bresciani/TT
Ljusstakar och vattenkaraffer, vinglas, koppar, fat, bestick och glasserviser – ja, allt som behövs för att duka ett bord har Ingegerd Råman formgett. Vackra bruksföremål med enkelt formspråk har gjort henne känd långt utanför Sveriges gränser. I höst reser hon till Tokyo, där Nationalmuseums stora utställning från 2017 öppnar på Crafts Gallery, The National Museum of Modern Art.
– Det är det jag går och gläder mig åt faktiskt! Jag känner en sådan där nästan barnslig längtan att det snart ska bli september, säger hon och skrattar.
Hon reser gärna och har redan besökt Japan flera gånger. Senast förra året, när hon lanserade en kollektion i klarglas för en japansk producent. Då passade hon och maken Claes på att göra en rundresa i arkitekten Andos fotspår. Året dessförinnan besökte de Marfa i Texas, där konstnären Donald Judd hade sitt säte från 1970-talet till sin död.
– Vi hörde oss själva säga, "det ska vi göra sen". Men det blir ju kanske inget sen, utan det är nu som gäller. Så vi har bestämt oss för att varje år göra något som vi har pratat om att vi vill.
Men Ingegerd Råman har egentligen alltid varit bra på att säga “nu” och inte “sen” – hon har fått mycket gjort efter examen från Konstfack i slutet av 1960-talet. Hon sökte sig till den konstnärliga banan efter att ha kämpat sig igenom skolan trots sin ordblindhet. Hon lyckades till och med ta realexamen, fast hon inte direkt var lärarnas favorit.
– Det var tufft, men jag har inte upplevt mitt utanförskap som betungande. Och jag blev tydlig och sade ifrån, och lärde mig fajtas och det är ju något jag har haft nytta av i det här jobbet.
Tydligheten har hon kvar, både i formspråk och sätt. Hon gillar raka rör och öppna samtal där man vågar säga vad man tycker. Och dyslexin var en väg till den konstnärliga banan.
– Om man inte har bokstaven som allt bygger på i vårt samhälle så hittar man andra vägar.
Konstnärlig, förresten: nog för att många gallerister och utställare envisas med att kalla Råman för konstnär. Själv är hon helt nöjd med att vara krukmakare och formgivare. Det ligger ingen värdering i det, menar hon – konstnärens språk är bara ett helt annat.
– Jag behöver ett material och en uppdragsgivare eller en frågeställning för att triggas igång.
Visst har hon favoriter i sin digra produktion. Glaskaraffen hon ritade 1968 blev en modern klassiker. Och när arbetet går trögt och fel kan hon titta på glasserien Pond och tänka: “du har ju ändå gjort det här, Ingegerd!”.
Men annars är hon inte mycket för tillbakablickar. Hon sörjer Orrefors, som stängde glasbruket 2013. Det förändrade hennes arbetssituation radikalt, det blev slut med pendlandet till Småland, kontinuiteten och det nära samarbetet med glasblåsarna.
Numera har hon flera olika uppdragsgivare och får ofta ta tag i något nytt. Senaste året har hon bland annat gjort en kollektion för Ikea och arbetat med tillbyggnaden av Liljevalchs konsthall i Stockholm.
Dessutom har hon sin krukmakarverkstad på Österlen. Där ska hon arbeta en del i sommar. Både hon och hennes man har haft huset i Skåne som en plats dit man kan åka för att få tid för sig själv och sitt arbete. Drygt 50 års äktenskap tyder på att det konceptet vinner i längden.
– Varje människa behöver tid för sig själv. Vi har varit generösa med att ge varandra den friheten, och det har varit viktigt för oss båda, säger Ingegerd Råman. TT

Ingegerd Råman

Aktuell: Fyllde 75 år den 19 juli.
Gör: Krukmakare och glasformgivare.
Utmärkelser i urval: Professorstitel av regeringen, St Eriksmedaljen, Prins Eugens medalj. Har flera gånger fått utmärkelsen Utmärkt Svensk Form.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm och Österlen i Skåne.
Familj: Gift med Claes Söderquist. Sonen Kalle, två barnbarn, Saga, 22, och Sigrid, 6.
Läser: Diktsamlingen “Ambivalencia” av Lina Hagelbäck (Brombergs förlag 2018). Och “Kuddboken”, en tusen år gammal japansk klassiker som dokumenterar livet vid kejsarhovet, sett genom hovdamen Sei Shōnagons ögon.
Lyssnar på: “Jag gillar Björk. Men också Arvo Pärt och klassisk musik och gärna det som är nytt. Då och då Bob Dylan som vi är uppväxta med, vi i 68-generationen.”
Gå till toppen