Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Han vill begravas vid sin moské: "Det betyder väldigt mycket för mig"

Moskén Islamic Centers VD, Bejzat Becirov, har beviljats en gravplats intill den moské som han varit med och grundat i Malmö. Det är en av de mer ovanliga ansökningarna om gravplats som länsstyrelsen i Skåne fått ta beslut om.

Islamic Centers VD, Bejzat Becirov.Bild: Hussein El-alawi
Länsstyrelsen i Skåne fick i början på sommaren in en ovanlig ansökan om att få tillstånd till att upprätta en enskild gravplats vid Malmömoskén Islamic Centers församling.
– Det är en jätteovanlig ansökan. Jag har jobbat här i tio år och något sådant här har vi aldrig fått in, säger Anna-Britt Adell, jurist på förvaltningsenheten på länsstyrelsen i Skåne.
Det är en önskan från moskéns VD och grundare, Bejzat Becirov, om att efter sin död gravsättas intill byggnaden. Han såg till att få tillståndet i god tid.
– Jag ansökte om det eftersom jag har grundat moskén. Det är vanligt att den som är initiativtagare till en moské också blir begraven där. Det är viktigt att det ska finnas ett minne av den personen på platsen. Det betyder väldigt mycket för mig, säger Bejzat Becirov.
Ingen moské i Sverige har i dag upprättat en enskild begravningsplats, enligt begravningsentreprenör Birger Signäs. Däremot finns den judiska begravningsplatsen i Malmö som drivs av en egen församling. Tanken är dock inte att skapa en kyrkogård i det här fallet.
Att det är en ovanlig tillståndsansökan hos länsstyrelsen, blir Bejzat Becirov inte förvånad över.
– Eftersom det är den första moskén i Malmö, så är det inte så konstigt, säger han.
Men det har inte förekommit särskilt många gånger i modern tid att någon begravts på en plats som inte är allmän. Ett undantag är Sankt Afrems Ortodoxa kyrka i Södertälje, något som Bejzat Becirov lyfter i sin ansökan.
De allra flesta kyrkogårdar sköts av kyrkogårdsförvaltningen, endast få av enskilda församlingar.Bild: Helena Landstedt / TT
Går man tillbaka i tiden kan man finna liknande traditioner i Sverige. Vid flera kyrkogårdar är det fortfarande vanligt att se att de allra äldsta gravplatserna tillhör biskopar och församlingens präster, och ligger allra närmast kyrkan, enligt Boel Sjödin på Fonus begravningsbyrå i Staffanstorp.
– Det var under en tid då tron var väldigt stark och man ville vara så nära Gud som möjligt.
Bejzat Becirovs ansökan har beviljats. Nästa steg är att ansöka om bygglov och avgöra var graven ska placeras i samråd med kommunen. Men när man väljer att gravsättas någon annanstans än på en kyrkogård kan processen vara lång och byråkratisk. Oftast får man vända sig till länsstyrelsen för tillstånd.
– Vi får ju en del ansökningar. Mestadels handlar det om tillsyn kring begravningsplatser. Eller frågor om spridning av aska, säger Anna-Britt Adell på länsstyrelsen.
I dag kan man gravsättas på den kyrkogård man själv eller ens anhöriga önskar. När det kommer till spridning av aska faller det in i två olika kategorier. Spridning över hav eller spridning på land. När det finns en önskan om att sprida aska över havet blir det ofta beviljat med krav på att det inte ska ske nära kustlinjen eller en badplats, men det kräver inget mer tillstånd än det från länsstyrelsen eftersom vattnet är allmänt.
Däremot är spridning av aska på land mer restriktivt. Utöver att specificera exakt plats för var man tänker strö askan, så behövs oftast tillstånd från markägare. Länsstyrelsen ser även över delning av aska, för att exempelvis sprida aska på flera platser.
– Det har ju att göra med griftefriden och respekt för den avlidne, säger Anna-Britt Adell.
När man på begravningsbyrån Fonus i Staffanstorp får specialönskningar som kräver tillstånd, handlar det oftast om att gravsätta till havs, berättar Boel Sjödin.
– Vi har speciella urnor för detta. Det måste vara en urna som sjunker snabbt eller som är öppningsbar om man vill sprida ut askan.
I Sverige får man inte heller behålla urnan hemma, så som det kan skildras i amerikansk populärkultur.
– Vi får inte heller dela askan här i Sverige. Det vill ibland människor som kommer från andra länder.
– Det har jag varit med om, att människor som kommer från Finland men varit bosatta i Sverige, vill bli begravd mellan länder och då är havet rimligt, säger Boel Sjödin på begravningsbyrån Fonus.
Gå till toppen