Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

"Stopp, det räcker med skjutandet nu"

Det är barn som dödar barn, och de gör det för att de inte tror på sin framtid. Våldet har spårat ur, säger Maher Turkie, som på lördagen samlade till manifestation mot våldet i Malmö.

Demonstration mot våldet i Malmö på Gustav Adolfstorg vid 17-tiden.Bild: Patrick Persson
Mitt i centrum, mitt i rusningstid, hörs slagorden över kullerstensgatorna: ”Sluta döda våra barn! Sluta döda andras barn!” Flera personer stannar upp med shoppingpåsar i händerna, några ansluter sig för att lyssna. Till dem som tvekar hojtar Maher Turkie sitt mikrofonförstärkta budskap:
– Sluta titta, kom närmare och lyssna. Om inte ni gör något, vem ska då göra det?
Våldet har spårat ur, lyder budskapet. Kvar finns desperation, panik, rädsla och kaos.
– Ett barn föds inte kriminellt. Ett barn föds inte som våldtäktsman. Men de här barnen har ingen som vägleder och stöttar dem till att tro att finns en ny dag och en ny möjlighet, säger Turkie, grundare av organisationen No2Crimes.
På lördagen ordnade No2Crimes en manifestation mot våldet och skjutningarna i Malmö. Det är en ideell organisation som startade sin verksamhet för ett halvt år sedan, med målet att minska kriminaliteten. De vill vara en plattform både för kriminalitetens offer och för dem som varit gärningsmän – och hjälpa dem.
Turkie är själv före detta kriminell och säger att han själv var nära att börja döda. Att det som gällde var att döda eller bli dödad. Han hoppade av i sista stund och vill nu hjälpa andra att lyckas med det.
Demonstration mot våldet i Malmö.Bild: Patrick Persson
– Allt handlar om förståelse, vilja och kärlek. Allt. Om man ger ungdomarna saker så glöms de bort och försvinner. Man måste ge deras hjärta något, säger han.
På manifestationen finns Khaled Fakhro och Khalil Mourad, nitton år gamla. De är ungefär i samma ålder som de knappt myndiga män som skjutits till döds i Malmö i sommar. Fakhro och Mourad ser allvarliga ut, säger att alla nu måste gå ihop mot våldet.
– Jag vill inte vara ute sent om kvällarna längre, man är ju rädd för att bli skjuten. Vi känner till personer som blivit skjutna, säger Fakhro.
– Det var lugnare för tio år sedan. Inget har blivit bättre, säger Mourad.
De har båda tänkt tanken: ”det kunde ha varit jag”. Nu efterlyser de fler poliser och övervakningskameror, men också fler fritidsgårdar för ungdomar.
– Nu hänger man på gator och i trappor, det behövs fler ställen inomhus, säger Mourad.
– Och hjälp att fixa jobb och bostad. Man börjar med knark för att fixa pengar. Det är pengar som får människor att göra brott, säger Fakhro.
Läs mer: Sommaren 2018: Fem döda på sexton dagar
Också Aske Svedmark är en av de unga män som blivit berörd av de senaste månadernas händelser. Han bor på Värnhem, på samma gata där sex personer blev beskjutna i juni. För några dagar sedan vaknade han mitt i natten av explosionen på samma adress.
– Det är svårt att blunda för något som händer rakt utanför ens egen port. Det här är något som angår alla, oberoende av vilket område man bor i, säger han.
Han tycker att det enda politikerna gjort efter skjutningarna är att komma med politiska utspel för att samla poäng inför valet, såsom att föreslå skärpta straff.
Manifestationen samlade ett fyrtiotal personer på Stortorget. Svedmark tror att polisens budskap om att skotten inte hotar alla är en bidragande orsak till att inte fler deltog.
– Man säger att alla offren varit måltavlor och att det inte finns skäl för civila att oroa sig. Man förmedlar att det angår bara kriminella och dem som bor i utsatta områden, men det här kan hända var som helst, säger han.
Sara Ejderbrink är på plats trots att hon är höggravid. Hon är trött på våldet och vill se en förändring.
– Vi ska inte ha mer blod på våra gator. Jag vill inte lämna Malmö, men jag vill inte heller att mina barn ska växa upp i ett sådant här samhälle, säger hon.
Hon är besviken på att inte fler är på plats på manifestationen.
– Alla klagar och undrar varför ingen gör något, men varför kommer de inte själva hit och gör sina röster hörda?
Plötsligt blir det tyst. Arrangörerna vill hålla en tyst minut för dödsoffren. När talen kommer i gång igen är det politikerna, "de som bestämmer över våra barn”, som får mest kritik.
– Gör ert jobb eller så kommer vi och tar det!
Turkie säger att fler måste ta ansvar för att upptäcka om ungdomar mår dåligt. Också de som haft en lycklig och bra uppväxt kan plötsligt hamna fel – precis som han själv gjorde. Våldet har pågått länge, men inte så här brutalt.
– Så här har barn inte dödat barn tidigare, med två skott i huvudet, ett i bröstet och ett i ryggen. Och det har blivit mer brutalt för att staten tappat greppet och ungdomarnas förtroende, säger han.
Förtroende och kärlek – det är vad ungdomarna behöver, säger medarrangören Karin Johnsson.
– Vi måste visa dem att det starkaste vapnet är kärleken. De behöver förstå att vi inte dömer dem. Vi kanske inte kan ordna jobb och lägenhet åt dem, men vi kan ge dem kärlek.
Läs alla artiklar om: Morden i Malmö
Gå till toppen