Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kända doldisar intog Malmöscenen – mottogs med kärlek

”En vanlig dag”, heter en av artisten John Holms låtar. Söndagen var ingen vanlig dag. Det var en dag då två av de mest hyllade artisterna i svenskt musikliv gjorde en konsert tillsammans i Malmö.

De yngre kom för Jakob Hellman, de äldre för John Holm – och Far i hatten var fullsatt.Bild: Patrick Persson
– Vad vill ni höra? frågar Jakob Hellman när han dragit några låtar för publiken, torkar svetten och dricker lite vatten.
– Något från din senaste skiva! ropar någon i publiken och Hellman ler.
Den senaste – och hittills enda – skivan släppte han 1989. Men en skiva räckte för att ge honom kultstatus, och hans röst låter fortfarande likadan som då. Pizzadoften sprider sig över Far i hatten tillsammans med Hellmans röst och publiken, som fyller hela baren, sitter och lyssnar med lite sneda och vemodiga, drömska leenden.
På söndagen gjorde de två mytomspunna och hyllade artisterna Jakob Hellman och John Holm en gemensam konsert på Far i hatten i Malmö. Deras album tillhör de mest hyllade någonsin i svenskt musikliv. Att deras musik tilltalar många syns på publiken, åldersspannet är brett. De yngre är på plats för Jakob Hellman, de äldre för John Holm.
Jakob Hellman slog igenom med skivan "... och det stora havet" år 1989. På söndagen spelade han i Malmö.Bild: Heidi Hakala
Sven-Erik Broman har lyssnat på John Holm sedan sjuttiotalet, men det här är första gången han ser honom live.
– Den första skivan han släppte var en av de första jag köpte, tillsammans med en av Rolling Stones. Man hade inte så mycket pengar på den tiden så man fick välja sina skivor väl, säger han.
John Holm slog igenom på sjuttiotalet. Ändå var man lite udda om man lyssnade på hans musik, i stället för på progg eller pop, säger Broman.
– John Holm var musik för finsmakarna. Det är ju ingen musik som spritter av glädje, den är mer poetisk. Det är musik man verkligen ska lyssna på, texterna är jätteviktiga.
Sven-Erik Broman började lyssna på John Holm redan på sjuttiotalet. – Hans skiva var en av de första jag köpte, säger han. Han var på konserten i sällskap med Jola Glimäng.Bild: Patrick Persson
Victor Eriksson har tagit med sig sin pappa Michael Eriksson på konserten. Ibland blir det strid om skivorna då far och son har alltför lika musiksmak, bland annat åkte John Holms skiva "Sordin" ner i Victors väska när han besökte pappa för några år sedan.
– Förr var det mest jag som påverkade Victor, men nu har det gått andra vägen. Har någon av oss gjort ett fynd så delar vi med oss, säger Michael.
– Egentligen ska man väl göra uppror mot sina föräldrars musiksmak, men så har det inte blivit för mig, säger Victor med ett skratt.
För honom var det låten ”Den öde stranden” som väckte intresset för Holms musik.
– Den handlar om augusti, då sommaren dör. Man känner kylan komma. Den fångar det där vemodet så bra, säger han.
Att Holm och Hellman ikväll står på samma scen är inte oväntat, tycker de.
– De har en gemensam grund. De är båda jättestora men samtidigt doldisar. De är lite hemliga båda två, säger Michael.
Victor börjar gräva i sin väska och tar upp ett nummer av magasinet Slitz från 1989. Omslaget pryds av en ung och blyg Jakob Hellman i tjocka glasögonbågar. När kvällen är slut kommer den dessutom att prydas av en autograf.
Far och son, Michael och Victor Eriksson, gillar varandras musiksmak och John Holm.Bild: Heidi Hakala
Sydsvenskan får några ord med Hellman efter konserten. Han säger att han fortfarande är nervös och spänd när han ska upp på scen, men att det kändes jättebra att spela inför Malmöpubliken.
– Det var en fantastiskt skön publik som ville lyssna. De tog hand både om mig och sig själva, säger han.
Din skiva släpptes 1989. Vilken relation har du till låtarna i dag, nästan trettio år senare?
– Jag har haft en spänd relation till dem jättelänge, men under senare år har jag kunnat slappna av så pass mycket gentemot dem att jag kan vara med och lyssna på ett annat sätt. Jag kan lyssna med publiken.
John Holm beskriver han som en idol.
– Jag tycker att han har ett helt unikt sätt att förhålla sig till sina låtar, han bryr sig om nyanserna. Vi känner inte varandra så bra men det känns så när vi träffas, han talar till mig genom sin musik.
Jakob Hellman har bara gjort enstaka framträdanden sedan slutet av 1990-talet. Under många år var han borta från offentligheten – inga konserter och ingen ny musik.Bild: Heidi Hakala
Det som verkar tilltala publiken med Hellman och Holm är språket, poesin och historierna de berättar. Det känsliga och lite vemodiga. Många av dem som är på plats har en mångårig relation till någondera artistens musik.
– Vår mamma lyssnade mycket på Jakob Hellman, så vi blev introducerade för musiken där hemma när vi var små, säger systrarna Oda och Johanna Härdig.
De är på konserten med ett kompisgäng från Lund. Hellman har funnits med i kompisarnas musikrepertoar sedan tonåren. Mest är det texterna som tilltalar, igenkänningen i dem. Låttexterna sitter sedan länge.
Vilken är favoritlåten?
– ”Tårarna”, säger vännerna i en mun.
Trots att John Holm och Jakob Hellman slog igenom på sjuttio- och åttiotalet lockade konserten många unga. Från vänster: Freja Hagsund, Oda Härdig, Johanna Härdig, Agnes Hagsund och Adrian Carlström.Bild: Patrick Persson
Gå till toppen