Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Anne-Marie Pålsson: Anne-Marie Pålsson: "Så örfilade migrationsdomstolarna upp det politiska etablissemanget."

Bild: Erik Nylund
Så örfilade migrationsdomstolarna i Malmö och Stockholm upp det politiska etablissemanget när de underkände gymnasielagen. Den som ställde medmänsklighet före rättssäkerhet och som skulle ge 9 000 ensamkommande flyktingbarn en ny chans att stanna i Sverige.
En politiskt explosiv lag. Den splittrade alliansen och klubbades igenom trots skoningslös kritik från lagrådet. Lagrådets ställningstagande är visserligen inte bindande utan ska bara ses som en rekommendation. Trots det är det politiskt klokt att hörsamma rådet ty den regering som inte gör så brukar kritiseras för att sätta sig över rättsstatens principer.
Vad gäller gymnasielagen hade gränsen enligt lagrådets bedömning nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Inte bara hade gymnasielagen beretts i strid med grundlagen krav. Därutöver stod den i konflikt med centrala bestämmelser som gäller i svensk rätt.
Trots detta skickade regeringen lagförslaget till riksdagen. Bara en vecka efter det att riksdagen sagt ja till lagen hamnade den hos Malmös migrationsdomstol. Gymnasielagen strider mot grundlagen och kan därför inte tillämpas, löd domen. Två veckor senare gjorde migrationsdomstolen i Stockholm samma bedömning.
Med undantag av en besvärad kommentar från vice statsminister Isabella Lövin (MP) om att beslutet ska överklagas har tystnaden från regeringen varit närmast kompakt. Som om den vore försatt i chock över att ha blivit överkörd av en domstol.
I så fall inte förvånande. För i decennier hade svenska regeringar vant sig vid att kunna trumfa igenom vilken lag som helst utan att stoppas av jurister. Varje krav från borgerligheten om att införa en oberoende domstolsprövning av våra lagar stoppades systematiskt av Socialdemokraterna. Att ge domstolar en sådan rätt vore ju detsamma som att ge ett organ utan folklig förankring rätt att yttra sig i lagstiftningsärenden. Ett solklart brott mot parlamentarismens grundidé. Att det skulle finnas ett behov att begränsa den politiska makten – att hindra riksdag och regering från att sätta sig över de regler som återfinns i grundlagen – förespeglade inte S.
Sålunda saknade svenska domstolar möjlighet att pröva om en lag var förenlig med grundlagen. På pappret fanns visserligen en sådan rätt men den var verkningslös. Ty bara om en lag stod i uppenbar strid med grundlagen kunde den stoppas. Och det inträffade aldrig.
Läs mer: Ny dom underkänner gymnasielagen
Först 2010 togs detta uppenbarhetskrav bort. Det är med stöd av denna förändring i grundlagen som de två migrationsdomstolarna kunnat besluta att gymnasielagen inte kan tillämpas.
Men hur resonerade Centern? Med sitt ja satte sig partiet över en princip som det verkat för i decennier. Dess ledare, Annie Lööf, har själv motionerat i riksdagen om att en domstolsprövning måste till av våra lagar.
Vad vi fått se är ännu ett bevis på att aldrig så högstämda krav på maktdelning väger fjäderlätt när de ställs mot partiets egna hjärtefrågor.
Gå till toppen