Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Nilsson: Klimathyckleri leder ingen vart.

Vindkraftverk i Tyskland.Bild: Patrick Pleul
Rika länder verkar ointresserade av ren energi. Om det inte är deras egen. Det är en av slutsatserna i en rapport från miljöorganisationen Oil Change International (OCI).
Utvecklingsinstitutioner i tio länder har granskats. Och resultaten är inte särskilt imponerande. Enligt rapporten gick nästan 60 procent av utvecklingsstödet till energisektorn i Afrika till utvinning av fossila bränslen perioden 2014–2016.
Kina pekas ut som den värsta boven. Men flera EU-länder får kritik. Tyskland, Italien, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Sverige gav tillsammans 4,4 miljarder dollar per år. 62 procent av stödet gick till smutsig energi som fossila bränslen. Endast 22 procent gick till ren energi, enligt OCI.
Detta trots att EU har anslutit sig till FN:s agenda 2030 där ett av målen är att kraftigt öka tillgången till ren energi och ny teknologi.
Nära 700 miljoner människor kan fortfarande vara utan el 2030. Majoriteten av dem befinner sig söder om Sahara. För att FN:s mål ska uppfyllas krävs därför investeringar i förnybar energi och satsningar på småskaliga energisystem som är utspridda över Afrikas kontinent. Men enligt OCI har EU:s pengar främst gått till Egypten och Angola, som har utvunnit fossila bränslen till förmån för kommersiella intressen som är kopplade till investeringarna.
Trots EU-ländernas fina ord om förnybar och ren energi så är det en annan verklighet som utspelar sig i Afrika.
EU:s medlemsstater har länge exporterat sina klimatproblem. Plast som skickats till länder i Asien med dåligt fungerande återvinningssystem är ett tydligt exempel. Varningsklockorna har ringt och miljöorganisationer varnar för att det kan finnas mer plast än fisk i haven år 2050.
Men det finns ljuspunkter. Generellt har gröna och hållbara investeringar stadigt ökat under de senaste åren. Inom EU finns förslag om att ytterligare främja sådana satsningar.
Dessa initiativ är viktiga och borde tydligare föras fram på agendan. Det gynnar både klimat och ekonomisk utveckling.
Trots att OCI-rapporten inte ger en uttömmande bild så pekar den på en oroväckande problematik.
EU måste visa vägen i klimatfrågan när andra inte har vilja eller förmåga. Det behövs modiga beslut och stora omställningar. Men det kräver också tydlig uppslutning kring de överenskommelser som har slutits inom EU och FN.
Att rika länder slår sig för bröstet på hemmaplan gör inte tillräckligt för klimatet i det långa loppet. Fattiga länder har drabbats hårdast av klimatförändringarna. De har levt alltför länge med omvärldens nonchalans.
Gå till toppen