Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

"Sanningen är ett primärt värde för mig"

Tron är lika central som sanningen för Christian Braw. Utan den skulle han vara "en tragisk och vilsegången person". Som en av landets mest kreativa författare har han betalat ett högt pris för sina verk: den egna hälsan.

Prästen, författaren och samhällsdebattören Christian Braw fyller 70 år.Bild: Suvad Mrkonjic/TT
Christian Braw har åstadkommit en diger produktion på över 50 boktitlar sedan sin författardebut för ett halvsekel sedan. Han har skrivit såväl dikter som prosa – huvudsakligen idéhistoria, men även teologi, ledarskapsfrågor, samhällsdebatt och psalmer icke att förglömma. Som präst och som komminister under 28 år i Slätthög hade han även ett ansvarsfullt jobb vid sidan av. Devisen bakom denna “mission impossible” låter enkel:
– En bra hustru och tidiga morgnar. Sommartid stiger jag upp klockan fem och på vintern halv sex. Energin måste det vara Herren själv som gett mig, säger han hemma vid farfars skrivbord, med trädgården och jordkällaren i blickfånget.
Orden är som vägda på en guldvåg – ett par varv genomtänkta och lågmält uttryckta. Likväl råder ingen tvekan om vilket han värdesätter högst i valet mellan skrivandet och det tidigare uppdraget som själasörjare. En själasörjare bidrar med något som kan betyda något för evig tid medan böcker och inte minst tidningar obönhörligen omvandlas till aska, resonerar han.
Hur omfångsrikt hans författarskap än är har det en röd tråd, menar han. Utan att för den skull alltid explicit skriva om Jesus vill han alltid göra något förHonom.
– Jag har velat öppna en väg för Jesus och utvidga perspektivet, både åt andra och mig själv. Jag har alltid funnit glädje i skrivandet. Jag känner eufori. Jag skriver fortfarande och får i gengäld skapandets belöning – att se det egna verket. Även när det bara är jag som ser resultatet skänker skrivandet en oerhörd glädje.
Ett återkommande inslag i hans böcker är förlorarna. Han förklarar varför och citerar Erich Hoepner:
– “Det är inte framgångens glans som ger livet betydelse, utan uppsåtets renhet”. Framgången bleknar fort bort, men att göra något för sanningens egen skull etsar sig fast som inspiration. Tyvärr premierar dagens samhälle inte alls förlorarna, men framtiden gör det!
Märkbart upplivad seglar han i väg med historiska exempel: Hitler har inte ens fått en grav efter sig medan 20 juli-attentatet som ämnade spränga densamme i brottstycken 1944 förärats med ett eget museum i Berlins centrum.
– För egen del kan jag inte veta om det jag har gjort kommer att betraktas som meningsfullt eller patetiskt. Men jag har inte gjort något medvetet för egen vinning eller för att passa in. Sanningen är ett primärt värde för mig. Sanning för sanningens skull.
Denna ovanligt kreativa författare var 1980 med om en smärtsam skrivtorka – efter intensivt arbete med en roman.
– Jag hade stora psykiska problem med personlighetsklyvning och upplevde att jag stod och betraktade mig själv. Det var ett slags utmattningssyndrom. Det som hjälpte mig ur detta var en lång period utan skapande. Ett romanskrivande innebär att man tömmer sitt inre på bilder.
Under uppväxten i Malmö, med en tre år äldre syster och två journalister till föräldrar, präglade åren på Malmös Latinskola honom.
– Lärarna var fantastiska, originella och starka personer. Skolan blev en bildningsresa för mig. En stark upplevelse.
Mest omskakad blev nog 15-åringen, som kom från en sekulariserad familj, under en resa i London. Väl där följde han med familjens vänner till en kväkargudstjänst, och blev omvänd.
– Jag mötte människor som tog gudstjänsten på mycket stort allvar. Det blev en stark gudsupplevelse för mig, alldeles oväntat. Tillbaka i Sverige kom jag fram till att Gud fanns och gick tillsammans med vänner på ett nattvardsfirande varje söndag. Mötet med Jesus Kristus i nattvarden har fortsatt livet igenom och är överväldigande för mig varje gång, så överväldigande att det vore banalt att sätta ord på det. Utan min tro skulle jag vara en tragisk och rätt så vilsegången person.
Utöver själen och skrivandet vårdar han även familjen med sju barn och lika många barnbarn. Rätt som det är kan inspirationen för lyrik triggas i gång.
– Jag går i gång på tomrummen under min lediga tid. Inspirationen kan komma när jag sitter på bänken medan min sonson leker i sandlådan, säger Christian Braw. TT

Christian Braw

Fyller: 70 år den 26 juli 2018.
Gör: Författare och samhällsdebattör.
Familj: Gift med Karin sedan 1972. Sju vuxna barn och sju barnbarn.
Bor: I Kosta.
Om att fylla 70: “Med tanke på min hjärtsjukdom är jag väldigt tacksam för de fem åren som jag hittills fått leva sedan min hjärtoperation. Det var inte självklart.”
Sveriges största samhällsproblem: “Materialism. Eftersom den gör att människor försummar andra värden än de som kan mätas och värderas i pengar.”
Som ledare i det militära: “Jag var en faderlig ledare – jag har sju barn. Både bestämd, omtänksam och tolerant. Jag hade fasta gränser samtidigt som jag tillät frihet inom gränserna. Som officer gällde det också att få med sig truppen genom att själv vara tänd på uppgiften.”
Gå till toppen