Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Michael Tapper: Småstadsidyllen som helvetets portal

Michael Tapper ser den nya Stephen King-serien "Castle Rock", som börjar lovande men tappar fart.

Bill Skarsgård.Bild: Patrick Harbron
Det var en gång då den amerikanska småstaden var ett lyckoland, och regissören Frank Capra var dess profet. I filmer som ”En gentleman kommer till stan” (1936), ”Mr Smith i Washington” (1939) och julfilmklassikern ”Livet är underbart” (1946) var småstadshjältarna rättskaffens människor, hyvens ända in i ryggmärgen, du och kompis med alla. Ondskan förvisades till den depraverade storstan.
Sedan dess har skönmålningslagret skalats av för att avslöja en dystopisk skräckvision. ”Twin Peaks”, ”Three Billboards outside Ebbing, Missouri” och ”Sharp objects” presenterar visserligen en idyllisk småstadsyta, men därunder bultar USA:s mörka hjärta. Och den som mer än någon annan gjort motivet till sitt bästsäljande signum är Stephen King.
Chamberlain (”Carrie”), Ludlow (”Stark”, ”Jurtjyrkogården”) och Derry (”Det”, ”22/11 1963”) är några hemsökta hålor i Kings hemstat Maine. Mest ökänd är Castle Rock, där bland annat "Död zon”, ”Cujo”, ”Köplust” och den nu aktuella ”Castle Rock” utspelas. Redan i upptakten anar vi oråd när direktören på Shawshank-fängelset, Dale Lacy (Terry O’Quinn), tar farväl från jordelivet på ett utstuderat grymt sätt. Sonar han sina synder? Nja, snarare pekar han på Castle Rock:
”Ta vilket hus som helst i den här stan. Varje tum är fläckad av någons synd. Folk säger att det inte var mitt fel; det var den här platsen. Och saken är den... att de har rätt.”
Laceys hemlighet, hans ”fel”, upptäcks strax efteråt. I en specialbyggd bur på en sedan 30 år stängd avdelning har han gömt undan en fånge (Bill Skarsgård). Mannen har inget namn, ingen identitet, inget spårbart DNA, men däremot förmågan att kunna plåga omgivningen med mardrömssyner. Pennywise i nya kläder? Djävulen själv?
Det enda han säger är ”Henry Deaver”, namnet på en svart advokat (André Holland) som i ungdomen försvann en sträng vinter och dök upp efter elva dagar utan minne av vad som hänt. Under tiden hittades hans otäcka, vita adoptivfar död, och snart skvallrades det om att Henry var mördaren. Men adoptivmamman Ruth (Sissy Spacek) fortsatte att ta hand om sin adoptivson, och han hade även en beundrare i synska grannflickan Molly Strand (Melanie Lynskey).
När Henry efter ett tips återvänder till Castle Rock för att bli advokat åt den namnlöse fången, ser vi stan genom hans ögon: gistna trähus kring ett förfallet centrum med idel igenbommade verksamheter och en utbredd känsla av hopplöshet. Ruth är dement, och den döde faderns plats (och kläder) har övertagits av pensionerade sheriffen Alan Pangborn (Scott Glenn).
”Castle Rock” är producerad av J J Abrams, som också han satt sin prägel på serien. Tyvärr. Liksom i ”Lost” och filmerna under samlingsnamnet ”Cloverfield” är mystiken i nya serien tät som en London-dimma i överflöd men saknar desto mer av klarhet. Dessutom knakar den i fogarna av en uppsjö intertextuella referenser.
Hur och varför spärrades den okände fången in av Lacey? Vet Henry egentligen vad som hände under de där elva dagarna han var försvunnen? Finns det något samband mellan händelserna?
Och finns det någon poäng med att sheriff Pangborn återkommer från ”Stark” och ”Köplust"? Att Molly har ”the shining”? Att Mollys kompis heter Jackie Torrance? Eller är det bara referensgodis för King-fansen?
Första avsnittet lovar gott. Atmosfären är tät, rollistan varvar Hollywoodveteraner med nya skådespelartalanger. Mysteriet kickstartar med två omskakande händelser som etsar sig fast i själen på den dödsmärkta stan. Redan en bit in i avsnitt två tappar emellertid handlingen i tempo på ett sätt jag tidigare anmärkt på i andra tv-serier – senast ”Stranger things”, säsong två.
De parallella berättartrådarna med sina respektive återblickar ringlar sig så sakteliga iväg ut på allt dunklare vägar med okänd riktning. Rollfigurer dyker upp utan att vi får kläm på om de egentligen spelar någon större roll för berättelsen. Och där huvudpersonerna ropar efter psykologiska konturer, får vi bara vaga pennstreck. Som om de var outgrundliga också för sig själva.
Det bådar inte gott för de kommande avsnitten. Hoppas jag har fel.
"Castle Rock" finns att se på HBO Nordic.
Gå till toppen