Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

En vidunderligt vacker coming of age-historia

Annika Gustafsson ser en ovanlig, nyansrik ungdomsfilm med storartat foto.
Gríma Valsdóttir.

Svanen

BIO. DRAMA. Island/Tyskland (Svanurinn), 2018. Regi: Ása Helga Hjörleifsdóttir. Med: Gríma Valsdóttir, Thor Kristjansson, Ingvar Eggert Sigurdsson. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.31.

”Svanen” är en vidunderligt vacker film, där vardagsrealism blandas med isländsk naturromantik och myt. Framför allt utvecklar sig historien till en insiktsfull studie i hur den unga, endast nioåriga, Sól börjar upptäcka vuxenvärlden med dess lögner och smärtpunkter. Sett ur det perspektivet är ”Svanen” ett klassiskt coming of age-drama, men det mäktiga isländska landskapet med bland annat molnhöljda höga fjälltoppar spelar en central roll och drar också filmen mot naturmystik.
På sommarlovet skickas Sól iväg ut på landet till avlägsna släktingar för att hjälpa till på deras gård. Det framgår att hon har gjort sig skyldig till något – stöld nämns vid ett tillfälle – och paret hon kommer till har för vana att ta emot ”problembarn”. I en nyckelreplik långt senare säger Jón (Thor Kristjansson), en återkommande lantarbetare med författarambitioner, att "paret gör det för att slippa ta itu med sin egen dotter”. Hon, familjens omhuldade barn, dyker så småningom upp efter att ha lämnat sina universitetsstudier och dramat får en ökad intensitet.
Jag tycker bäst om den första delen av berättelsen där Sól mer eller mindre motvilligt får lära sig arbeta i ladugården med korna, gå ut bland hästarna och lägga på en grimma, hjälpa till med tvätt, vara med om en kalvs födelse för att också senare se hur slakten går till. Gríma Valsdóttir imponerar stort i huvudrollen. Hon spelar med ytterst få medel, ofta ögonen som hon slår ner. Hennes kroppsspråk anger det aktuella stämningsläget. Långa stycken bär Gríma Valsdóttir hela dramat eftersom det nästan konsekvent skildras ur hennes perspektiv. Det känns var regissören Ása Helga Hjörleifsdóttir har sin lojalitet och ”Svanen” är en ovanligt nyansrik och lite märklig ungdomsfilm, inte lik någon annan.
Sól och Jón utvecklar en särskild vänskap, båda är ”outsiders”, men då husets dotter dyker upp förändras balansen. Även hon har en rebellisk sida och kritiserar föräldrarnas traditionella livsstil. Men bakom den till en början tuffa ytan döljer sig kärlekssorg och svek. Plötsligt får Sól, som nyss gladdes åt kalvfödseln, höra talas om abort.
Jag har inte läst Gudbergur Bergssons framgångsrika roman ”Svanen” (1991), som filmen baseras på, men kan tänka mig att den har en stark undertext om klassiska existentiella frågor likt liv och död. Det temat genomsyrar filmatiseringen utan att bli alltför påtagligt. I sin imponerande visuella gestaltning med storartat foto av tysken Martin Neumeyer låter Ása Helga Hjörleifsdóttir många frågor förbli obesvarade. Hon förlitar sig på åskådarens lyhördhet och fantasi.
Det är alltid ett gott betyg.
Gå till toppen