Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Stark saga väl värd att berättas igen

Filmen håller en fin ton och innehåller stor dramatik. Men tyvärr saknas nyanser, tycker Annika Gustafsson.

”Varghunden”.Bild: Lucky Dogs

Varghunden

BIO. FAMILJEANIMATION. Frankrike/Luxemburg (Croc blanc), 2017. Regi: Alexandre Espirages. Svenska röster: Johan Hedenberg, Björn Bengtsson, Marie Robertson, Claes Ljungmark. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.30.

Jack Londons ungdomsroman ”Varghunden” från 1906 har filmatiserats tidigare. 1991 kom till exempel en animation från Disney. Den nya filmen är fransk och regisserad av Alexandre Espirages. 2014 vann han en Oscar med kortfilmen ”Mr Hublot”, en personlig historia om en man som lider av tvångssyndrom.
”Varghunden” håller en fin ton där både realism och saga samsas. Även om mycket kan tyckas antikverat erbjuder klassikern om relationen mellan varghunden Vittand och människorna i Alaska under guldrushens dagar stark dramatik och känslostormar som gör den värd att berättas igen.
Från en otäck scen i upptakten där den vuxna Vittand tvingas slåss mot två andra hundar och männen omkring satsar pengar, hoppar dramat tillbaka till den lugna dag i skogen, då den förtjusande lille valpen börjar lämna mamman för att upptäcka omvärlden. Det är rart och gulligt tills vildmarkens fiender dyker upp i form av andra vargar, rovfåglar och inte minst ett lodjur. Men Vittand växer, tränas till ledarhund hos en grupp ur ursprungsbefolkningen och hamnar slutligen i en stad där han används i hundslagsmål.
Det är bra berättat om än på ett traditionellt sätt med följsam stämningsskapande musik. Framför allt lyckas animationen ge de manliga gestalterna karaktäristiska, rätt originella utseenden. Det blir helt enkelt roligt att titta på dem. Lite sämre är det med de få kvinnor som finns med. Här dominerar det endimensionella.
Och det är naturligtvis problemet med hela historien. Vi ser en kamp mellan gott och ont, det vill säga mellan de människor som vill varghunden väl och de som enbart vill utnyttja honom för sina egna syften. Några tveksamheter och nyanser finns det inte plats för. Förhoppningsvis ger sig Alexandre Espirages ut på mer personliga äventyr i nästa film.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 27 juli
Gå till toppen