Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Matilda Molander: Malmö borde kunna mycket bättre.

Märta Stenevi (MP) och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Malmös styrande koalition borde göra mer.Bild: Lars Brundin
Malmö är som ett Sverige extra allt. Det är genusmedvetna föräldrar som tar med barnen i lådcykeln till återvinningsstationen. Och sju personer utan jobb i en liten etta.
För precis som Malmö går Sverige på flera sätt bra, riktigt bra till och med. Den svenska BNP-tillväxten är stadig, exporten ökar, fler och fler får jobb och den ofrivilliga arbetslösheten bland personer med svensk högskoleutbildning är nästan utraderad.
På samma gång är arbetslösheten bland utrikesfödda 20 procent och det tar mer än 8 år innan hälften som har kommit hit från andra länder har fått ett jobb. I vissa bostadsområden går en majoritet av barnen ut grundskolan utan gymnasiebehörighet.
I Malmö syns den här klyftan extra tydligt. Som rapporteras i tisdagens tidning (31/7) är staden regionens stora jobbmotor. Flera av landets mest nyskapande företag, som exempelvis Hövding, Gram och Hauschield-Siegel finns här, och kranskommunerna töms varje vardagsmorgon när invånarna åker in till jobben i regionhuvudstaden.
Samtidigt är arbetslösheten dubbelt så hög i Malmö som i resten av Sverige, och mångdubbelt högre än i flera grannkommuner. 22 000 malmöiter saknar arbete. Den stora majoriteten, 15 500, är födda utomlands.
Från högerkanten hörs ofta uttalanden om att invandrare inte har jobb för att de föredrar att leva på bidrag. Från vänster menar man istället att det beror på diskriminering. Båda förklaringarna kan ha viss bäring. Men till stor del handlar det här om utbildning. Sysselsättningen är ungefär densamma för inrikes och utrikes födda med samma färdigheter (DN 26/6). Eftersom utbildningsnivån är lägre bland utrikes födda, samtidigt som de lågkvalificerade jobben är få, innebär det att arbetslösheten i gruppen blir hög.
För Sverige som helhet är det här ett i raden av viktiga problem som måste lösas. För Malmö med en hög andel unga och utrikes födda utan högre utbildning är det avgörande för stadens framtid.
Lösningarna som presenteras av Malmös politiska partier kan grovt delas upp i två kategorier: Ändra på vilka arbeten som erbjuds, eller ändra på de arbetssökandes kvalifikationer. Här behövs både och.
Sverige är en avancerad ekonomi och behovet av högskoleutbildning kommer inte att minska i framtiden. En skola som ser till att alla unga går ut med fullständiga betyg är därför grundläggande för att minska arbetslösheten på sikt. För vuxna behöver möjligheterna att utbilda sig senare i livet byggas ut.
Men högskoleutbildning, eller ens gymnasieutbildning är inte för alla, särskilt om man kommit hit i övre medelåldern och saknar utbildning sedan tidigare.
För den gruppen behövs fler enkla jobb som inte kräver utbildning. En förutsättning för att sådana jobb ska skapas är att det blir billigare att anställa och att fler företag etablerar sig.
Det kräver också att arbetsgivare, inte minst Region Skåne och Malmö kommun, ändrar synsätt och ser till att enklare sysslor inom exempelvis vård och omsorg slutar att utföras av kvalificerad personal och i stället läggs på anställda med lägre utbildning.
Det är ingen naturlag som säger att Malmö ska ha mer sociala problem än andra städer och de flesta av dessa förebyggande och motverkande åtgärder ligger på kommunen att genomföra. I Malmö har Socialdemokraterna styrt under 50 av de senaste 57 åren. Ansvaret för den nuvarande situationen vilar därför tungt på Katrin Stjernfeldt Jammeh och hennes företrädare.
Socialdemokraterna har gjort Malmö attraktivt för många. Nu måste det bli en stad för alla.
Gå till toppen