Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Hypnotisk dansupplevelse för alla miljödeprimerade

"9000 steps" skapades för att dansas på två ton salt.Bild: Laurent Philippe
Det finns skog i Köpenhamn. Det finns hagtorn och renfana, vresros och en art som liknar hundkäx fast den vissnar i form av en toppig korg. Dansföreställningar brukar sällan inledas med en cykeltur ut mellan fält där fåren betar; de brukar inte surra av syrsor eller rassla av torkade blomställningar.
När den Parisbaserade koreografen Joanne Leighton gästar Öresundsregionen med sitt verk ”9000 steps” leds publiken på hoj genom ett landskap i skymningen, där bara horisontens vindkraftverk och de nybyggda bostadshusen i Vestamager påminner om var i världen vi befinner oss. Det här är alltså också Köpenhamn, några hundra meter från en av metrons slutstationer, där flygplanen sänker sig tunga under inflygningarna mot Kastrup. Långt därframme väntar dansarna i en glänta kantad av sega björkstammar.
Leightons verk skapades ursprungligen för att dansas på två ton salt, men på plats i Köpenhamn experimenteras det med underlaget. De sex föreställningar som ges under kommande dagar (t o m 5/8) presenteras på tre olika platser och dansas på lika många material: på bäddar av salt, sand respektive jord undersöker koreografen hur dansarnas rörelser i samspel med den omgivande miljön skapar olika betydelser. Medan senare speltillfällen infaller mitt i storbyn och omringas av dess ljud och ljus, utspelar sig den stampande premiären på en mörkt krattad fyrkant där stillheten regerar: när dansarna rör sig allt djärvare virvlar jorden upp som en påminnelse om hur nära förbundna vi är med den.
”9000 steps” – niotusen människosteg. Verkets titel och sommarvädrets förutsättningar leder tankarna till begreppet ekologiskt fotavtryck, som används för att på ett konkret sätt åskådliggöra människans förbrukning av jordens resurser. Det ekologiska fotavtrycket är ett mått på hur stor area varje individ eller land gör anspråk på – och det är ingen nyhet att vi ligger risigt till: redan 1970 överskreds jordklotets totala yta. Sverige är ett av de länder som befinner sig i den skamliga toppen, helt enkelt eftersom vi konsumerar som om inga gränser fanns.
Att tänka på klimatförändringar under en dansföreställning är inget jag i allmänhet gör, men den här gången blir annorlunda. Med Steve Reichs ”Drumming” (1971) som rytmisk fond, och med Fibonaccis talföljd som utgångspunkt för den koreografiska formen, blir det här en upplevelse i gränssnittet mellan miljörörelse och modern danskonst med hypnotisk verkan. Dansarna rör sig i rituella cirklar som växer in och ut ur varandra, alltmedan trollsländorna svirrar över deras huvuden. När nyhetsmedierna fylls av dystopiska rapporter om nödslakt och smältande isar, fungerar Leightons verk som en ceremoni om människans kliv över jorden. Vad mer behöver sägas? Åk över Sundet och se.
"9000 steps" ges varje dag till och med söndag. Gratis. Ingår i scenkonstfestivalen Metropolis.
Gå till toppen