Den internationella biståndsvärldens rykte har fått sig en rejäl törn. Sexuellt våld mot kvinnor och flickor i länder i kris fortsätter att vara ett stort problem enligt en rapport från det brittiska parlamentet. Förbrytarna är inte sällan biståndsarbetarna själva.
Människor som åker iväg för att arbeta för en biståndsorganisation har i regel goda intentioner. Men det finns de som ser en möjlighet att utnyttja en redan utsatt befolkning.
Tystnadskulturen inom organisationer som FN och Oxfam pekas ut i rapporten som en av orsakerna till att de sexuella övergreppen har kunnat fortgå. Biståndsorganisationernas intressen går före kvinnors och flickors lidande.
Det internationella biståndet är en miljardverksamhet. Bara i Sverige uppgick det till sammanlagt 43 miljarder kronor år 2017. Och stora biståndsgivare har ett stort ansvar för att motverka övergreppen.
Det finns ett påtagligt behov av nytänkande kring biståndspolitiken. Ojämna maktförhållanden mellan rika och fattiga länder präglar fortfarande biståndets utformning. Förutom att det kan hämma den ekonomiska utvecklingen, finns det risk att det bidrar till mänskligt lidande.
I Sverige har det varit ett enkelt politiskt knep att öka biståndsbudgeten. Det ser ju bra ut att vilja rädda världen från fattigdom. Men om inte pengarna används effektivt så är det inte enbart positivt, det kan tvärtom vara skadligt.
Det internationella biståndet behöver i högre grad grunda sig på jämlika relationer mellan den som ger och den som tar emot. Byggandet av genuina demokratiska och jämställda samhällen med syfte att återföra makten till lokalbefolkningen måste prioriteras. Kvinnor och flickors rättigheter får inte offras för att skydda biståndsorganisationernas och biståndets anseende.