Den danska regeringen har delat ut ytterligare en örfil mot det liberala samhället. Förbudet mot maskering i offentliga miljöer, eller burkaförbudet som det också kallas, har nu trätt i kraft.
Men regeringens försök att stoppa det som, enligt den, inte är förenligt med danska värderingar riskerar att stjälpa istället för att hjälpa.
Att en del kvinnor tvingas att bära vissa plagg är självklart helt oacceptabelt. Patriarkala strukturer och unkna traditioner måste motarbetas. Men det bör inte ske på bekostnad av kvinnors rörelsefrihet.
Trots att det kan vara svårt att förstå att kvinnor inom vissa religiösa grupper frivilligt tar på sig plaggen måste utgångspunkten för lagstiftningen vara att de vill det. Annars är det ett slag mot religionsfriheten och i grunden demokratiskt oförsvarbart. Ett öppet samhälle bygger på tolerans även för det som många tycker illa om.
Men den danska regeringen gör tvärtom. Och denna signalpolitik gör situationen värre för kvinnor som redan nu lever vid samhällets ytterkanter.
De heltäckande plaggen burka och nikab innebär en möjlighet för de få kvinnor som bär kläderna att röra sig ute på gator och torg. Oavsett vad kläderna representerar är det bättre att dessa kvinnor kommer ut än att de sitter instängda i sina hem. Om burkaförbudet leder till ytterligare isolering skulle det vara ett bakslag för feminism och demokrati.
Ska kvinnornas frigörelse istället gå via att omvända de män som förtrycker dem? Det verkar osannolikt.
Kvinnor som vill slänga undan de heltäckande kläderna bör uppmuntras av det öppna samhället. De hjälps inte av förbud baserat på förtryck och fördomar som stänger ut dem från omvärlden. Valfriheten måste alltid värnas. Därför ska inte en liberal demokrati lagstifta om vare sig kläder eller åsikter. För när magkänslan får styra är det en snabb väg utför.