Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Malin Krutmeijer: Nej, Per Albin Hansson var inte det ondas genius

Bild: Sydsvenskan
Sverigedemokraterna siktar verkligen på regeringsmakten och en status som så kallat statsbärande parti.
Det är det första jag tänker när jag ser filmen ”Ett folk, ett parti” där SD påstår sig berätta sanningen om Socialdemokraternas historia. Förra valrörelsen stångades de framför allt mot Miljöpartiet – nu med opinionssiffrornas vind i ryggen vågar de sig på att utse en starkare och mäktigare fiende. Filmen är gjord av den SD-ägda webbsajten Samtiden, som trumpetar att de kommer med helt nya uppgifter.
Tja, det var sannerligen nytt för mig att SD:s hatobjekt Aftonbladet på något sätt skulle vara associerad med arbetarrörelsen under Andra världskriget, vilket mer än antyds i filmen. Det var den nämligen inte. Den ägdes av nazivännen Torsten Kreuger fram till 1956, då LO köpte tidningen. Att Aftonbladet var protysk under kriget är väl känt.
Och rasbiologin, kariesexperimenten på försvarslösa patienter på Vipeholm och tvångssteriliseringarna som filmen tar upp – detta har väl ändå ingen missat? Det har ju skrivits spaltkilometer om dessa skamligheter.
Socialdemokraterna var heller inte ensamma om det mörka idégodset och dess praktik. Rasbiologiska institutet startades efter ett tvärpolitiskt beslut. Under kriget hade Sverige en samlingsregering. Den tyskvänliga politik som fördes hade, som Per T Ohlsson påpekar i Expressen, ett brett stöd i riksdagen.
Det här vet säkerligen filmens producenter, men de har satt sig i sinnet att göra en film som bär propagandans alla kännetecken
Filmen inleds med ett klipp där Stefan Löfven säger att vi aldrig får glömma att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, och sedan fortsätter den med ett enda långt ”den som sa det han var det!”.
Speakern låter som en indignerad Hasse Aro i ”Efterlyst” när han vill få oss att tro att Per Albin Hansson i själva verket var det ondas genius. Genom suggestiv klippning framställs Per Albin som Hitlers handgångne man. Arkivbilder av stridsvagnar, texter och bilder ur rasbiologiska böcker, och en filmsnutt där någon för in en slang i näsan på en liten pojke ackompanjeras av Internationalen. Vajande hakkorsflaggor avlöses av samtida socialdemokratiska första maj-tåg med partiledaren på plats. På ljudbandet skräller nu dramatiska cymbaler och hetsiga stråkar.
Det är förstås groteskt: räck upp en hand den som tror att Stefan Löfven i hemlighet är högerextremist. Det är ju det som är halvt underförstått när filmen skriker sig blå för att ingen ska höra stöveltrampet i det parti som fortfarande marscherade i takt när Jimmie Åkesson gick med. Hur många inbillar sig att SD, om partiet funnits på 40-talet, hade öppnat gränserna för judar, romer och socialister på flykt?
När filmen citerar ur en text i Aftonbladet under Andra världskriget ekar det skrämmande välbekant. Där talas om judar som ”under falska uppgifter tar sig in i Sverige” – exakt samma sak som Sverigedemokraterna brukar häfta på dagens flyktingar och i synnerhet på ensamkommande barn och unga.
Och vilka är det som idag talar om människors och folkgruppers ”nedärvda essens”, och om "kultur” på ett sätt så att det till sin retoriska och politiska funktion påminner misstänkt mycket om det gamla rasbegreppet?
Det är Sverigedemokraterna, i sitt partiprogram. Därför blir deras antisossefilm verkligt snurrig: de framställer ju de gamla Socialdemokraterna som ett slags föregångare till Sverigedemokraterna. Glöm socialismen och arbetarepartiet. Sverige åt de etniska, förlåt kulturella svenskarna. Lägg till att Jimmie Åkessons senaste bok heter ”Det nya folkhemmet” – en rejält halsbrytande politisk kullerbytta.
Socialdemokraterna har definitivt fula fläckar i sin historia, liksom alla partier, och det fanns klart obehagliga inslag i folkhemstanken. Men hårdvinklad aggression från högerradikalt håll är ju rent hyckleri och jag undrar om inte filmen kan slå tillbaka på SD själva. Det ska tydligen komma en andra del, ägnad åt tiden från Olof Palme till idag. Tål alla presumtiva SD-väljare hur mycket ohederlig sosse- och Palmebashing som helst? Jag hoppas innerligt att de inte gör det.
Gå till toppen