Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Monty Alexander's Flying Circus landade i Ystad

Monty Alexander med sin trumslagare Jason Brown och basist Hassan J J Shakur.Bild: Markus Fägersten, Ystads jazzfestival

Monty Alexander, 2/7; Jan Lundgren, Hans Backenroth & Ratinger Kammerchor, 3/7

KONSERT · JAZZ. Teatern, Ystads jazzfestival

Här kunde man verkligen tala om Monty Alexander's Flying Circus. Och det som flög var fingrar & fantasi.
Sent på torsdagskvällen klev den rutinerade pianoeleganten på, avspänd, smilande och på skojhumör.
Sedan blev det lek, musiklek. Ihop med basisten Hassan J J Shakur och trumslagare Jason Brown levererade Alexander en förtjusande professionell och flexibel show (och den meningen skulle jag gärna skriva flera gånger).
De tre satt tätt ihop och hade full koll på varandra, Shakur till och med fixerade pianistens händer över hans axel. Musikerna ändrade tonarter mitt i låtarna, dubblade takten eller bytte rytm helt, och slängde in nya melodier mitt i de pågående.
Ballader blev öslåtar och tvärtom, samtidigt som trion kryddade med små gemensamma arrangerade insatser längs vägen. Nonchalant exakthet.
Denne pianovirtuos är ju känd för att gilla jazz i mainstreamfåran, standards, olika slags latinsväng och blues och det hördes. Dessutom har den jamaikanske stjärnan gärna lirat reggae och här kom en känslig version av "No woman no cry". Han drog sig inte ens för "Day-o (Banana boat song)".
Den sympatiske Monty Alexander gav oss en fin berättelse om sin musikaliska uppväxt i Kingston, hur han skolkade och i stället spelade på barerna och hur sedan familjen drog till Miami och han "upptäcktes" av Frank Sinatra, flyttade till New York och blev ett namn. Sinatra hyllades så med "In the wee small hours of the morning" med visst bossa-stuk och "I've got you under my skin".
Hur länge är det spännande att höra en kör sjunga långa toner på ooo? Även om den byter till aaa ibland? Och även om den sjunger både mycket vårdat och vackert?
Jan Lundgren har skapat ett nytt "jazz möter klassikerna möter kör"-projekt, denna gång med basisten Hans Backenroth och Ratinger Kammerchor från Düsseldorf, ledd av Dominikus Burkhardt.
Martin Berggren hade nu arrangerat (oftast långsamma och mycket kända) stycken av Chopin, Debussy, Albinoni och Rachmaninov. Berggren har arr-imponerat tidigare, men detta kändes som formulär 1a.
Kören lade ordlösa, stämrika bakgrunder till instrumentalisternas temaspel och solon. Allt naturligtvis väldigt bra utfört, men i längden för ospännande, snällt och likadant.
Tempot och energin drogs lyckligtvis upp ibland under fredagens konsert, i ett Chopinpreludium och när duon ensam lirade Paganini. Bartóks rumänska folkdanser blev riktigt kul och livfulla, med betydligt mer tryck och aktivt deltagande från kören som även visslade.
Bäst för övrigt: kören i det rörande extranumret "Come sunday".
Läs alla artiklar om: Ystads jazzfestival 2018
Gå till toppen