Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Flykten till Europa tar nya vägar.

En spansk polis framför en grupp migranter i den spanska hamnstaden Algeciras.Bild: Marcos Moreno
Spanien har nu blivit den främsta destinationen för strömmen av migranter och asylsökande över Medelhavet.
En åtminstone symbolisk vändpunkt inträffade i juni. När den nytillträdda italienska regeringen vägrade låta fartyget Aquarius med över 600 migranter ombord lägga till i Italien, erbjöds fartyget istället en hamn i Spanien.
Men det finns av allt att döma också andra förklaringar än en mer välkomnande attityd i Spanien till att de som flyr från fattigdom och förtryck över Medelhavet tar andra vägar. En sådan är säkerhetssituationen i Libyen.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR anlände drygt 58 000 migranter till Europa via Medelhavet under första halvåret i år. Närmare hälften av dessa har letat sig till Spanien, som så sent som 2016 bara tog emot 1,3 procent av samtliga asylsökande till EU, mot Italiens 10,1 procent.
Och Spanien ber nu EU om ekonomiskt stöd för att klara mottagningen.
Antalet migranter och asylsökande som tar sig över Medelhavet ser så här långt ut att bli betydligt lägre i år än de fyra senaste åren, då siffrorna varierat mellan drygt 1 miljon toppåret 2015 och 172 000 år 2017.
Det minskade trycket på gränserna avspeglas dock inte i den debatt som förs inom EU. Där ligger fokus på hur migranter och flyktingar ska kunna stängas ute. Där anges tonen i allt högre grad av ledare som Ungerns Viktor Orbán och Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz, inställda på att sluta EU mot omvärlden.
Trots att antalet asylsökande i EU i år kan bli drygt en tiondel av antalet 2015, växer invandringsfientliga och nationalistiska partier som sprider en vrångbild av att Europa håller på att översvämmas av flyktingar. Rädslans och misstänksamhetens kolportörer skördar framgångar.
Planerna på ett nytt solidariskt asylsystem inom EU, där de asylsökande fördelas på medlemsstaterna, känns idag avlägset.
Den spanska, relativa öppenhet som visats på senare tid ska sannolikt inte tas till intäkt för att det råder någon avgörande skillnad i synen på vilken politik som bör föras i Madrid respektive Rom.
När den franske presidenten Emmanuel Macron nyligen gästade Madrid och den spanske premiärministern Pedro Sánchez underströk båda vikten av att skapa ett system för migration "baserat på solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter". I nästa stund uttryckte de återigen sitt stöd för den migrationsöverenskommelse EU enades om på toppmötet i slutet av juni.
Det i stort sett enda unionens stats- och regeringschefer då kunde samla sig kring var att skyddet av unionens yttre gränser måste stärkas och att asylsökande och migranter ska förhindras eller åtminstone avskräckas från att ta sig in i EU, exempelvis genom inrättande av särskilda EU-gemensamma mottagningscenter, möjligen förlagda utanför EU.
Det är inget annat än ett nederlag och ett svek mot de värden EU säger sig värna.
Under tiden fortsätter människor att mista livet på Medelhavet; uppskattningsvis 1 500 döda och saknade så här långt i år.
Gå till toppen