Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ett starkt och suggestivt Coltranefynd

John Coltrane spelar med full glöd på "Both directions".

John Coltrane

ALBUM. Both directions at once — The lost album

"Detta är som att finna ett nytt rum i den stora pyramiden" utbrister Sonny Rollins i cd-häftet.
Nej, det är det inte. Men absolut en tjugotaggars­sensation i jazz- och musikvärlden.
På "Both directions at once" finns fjorton spår med Coltranes stilbrytande och stilbildande 60-talskvartett, allt bandat av den berömde Rudy van Gelder en marseftermidddag 1963.
Att tejperna kunnat smyga under radarn i 55 år sägs bero på att producenten Bob Thiele ofta spelade in Coltrane "olovandes", eftersom jazzgiganten kände att hans musik utvecklades för varje dag och ständigt ville dokumentera detta. Men hans skivbolag Impulse tyckte det blev för dyrt.
Just de här banden katalogiserades hursomhelst inte och slängdes på 70-­talet, lageryta skulle sparas. Lyckligtvis brukade John Coltrane få bandkopior i mono av sina inspelningar med hem varje gång. Denna gav han till hustrun Naima. Nu har musiken nått världen, med efter omständigheterna utmärkt ljudkvalitet.
Musiken är en på ytan märklig blandning av klassiska melodier ("Nature boy" och två tagningar av "Viljasången" ur "Glada änkan") och Coltranenoriginal. Men som Ashley Kahn skriver i albumtexten: Vid den här tiden var Coltrane en storsäljare på skivmarknaden, som ville infria sin kommersiella potential och samtidigt tillfredsställa egna kreativa behov.
En pionjär med full koll på jazztraditionen, en artist som omväxlande släppte album med Ellington och sångaren Johnny Hartman och plattor med sin egen framexperimenterade original­musik.
På "Both directions" kan man till exempel följa hur gruppen utvecklar den då ännu outgivna "Impressions" genom fyra tagningar. Och så finns här tre klenoder, okända låtar.
"Untitled original 11383" är en hårt pulserande blues på sopransax som visar hur man kan skapa ett effektivt tema av några enkla fraser med variation. "Untitled original 11386" (här i tre tagningar) i mediumtempo har en mera meditativ ton i starten, men börjar glöda så fort sopransax­solot börjar. "Slow blues" är en okonstlad, cool elvaminutare på tenorsax, med inspirerade pianosolon av McCoy Tyner och en tempoökning halvvägs.
Albumet avslöjar inte något dramatiskt nytt musikaliskt. Däremot är det genuint stark och inspirerad musik, Coltranekvartetten i högform.
Mannen själv blev de här åren allt mer inriktad på att ge sin musik en andlig dimension. Och magnetismen i John Coltranes spel och ton står här i full blom — den där unika föreningen av målmedvetenhet, koncentration och passion som gör hans musik så sällsynt suggestiv och beroende­framkallande.
FLER TIPS
Tony Bennett & Diana Krall: Fascinating rhythm (singel)
Alan Braufman: Valley of search (album)
JD Allen: Love stone (album)
Gå till toppen