Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Nilsson: Sluta ropa varg. Inte allt är populism.

Partiledaren för Lega i Italien, Matteo Salvini. Foto: Flavio Lo Scalzo APBild: Flavio Lo Scalzo
Populism är ett klurigt begrepp. Det finns ingen självklar definition. Trots det används ordet flitigt i debatter, på sociala medier och i tidningar. Användningen av ordet blir i sig populistiskt; man förmedlar en förenklad bild av ett komplicerat fenomen. Och det är sällan positivt.
I The New York Times (2/8) uppmanar ekonomen Paul Krugman till och med folk att sluta avfärda USA:s president Donald Trump som populist. Trump har varit betydligt mer välvillig mot eliten än mot folket. Vilket går stick i stäv med det populistiska tankesättet, enligt Krugman.
Anklagelser om populism har även blivit ett vanligt knep i den svenska debatten. Men det verkar ha gjort lite för att motverka högerpopulisternas framgångar. Till exempel är inte samarbete med Sverigedemokraterna längre otänkbart. I alla fall inte på lokal nivå.
Enligt den tyske forskaren Jan-Werner Müller är grunden för populismen tanken om ”folket” mot ”eliten”. Populister vill splittra och ställa människor mot varandra. För att lösa sociala problem är målet det homogena samhället.
Därför står inte den liberala demokratins tanke om pluralism högt i kurs bland Europas högerpopulister. Populismen är ett effektivt verktyg för att peka ut problem. Men den är direkt skadlig i maktposition. Det måste belysas och kritiseras.
Därför får inte beteckningen populism slängas runt i alla sammanhang. När begreppet används lättvindigt riskerar det att spela populisterna i händerna. Det avdramatiserar betydelsen av något som egentligen inte borde vara särskilt eftersträvansvärt.
Detta verkar partier över hela Europa ha insett. Populiststämpeln bärs med stolthet. Och strategin fungerar. Högerpopulistiska Lega i Italien och vänsterpopulistiska Podemos i Spanien är två aktuella exempel.
Att bli kallad populist är inte längre förenat med sämre opinionssiffror. Och kanske är det överflödiga användandet av ordet en bidragande orsak.
Samtidigt kan en gnutta populism vara positivt ibland. Särskilt i valrörelser. Det drar igång debatten, ger etablissemanget en tankeställare och folk får energi att engagera sig politiskt. Men det bör stanna där. För som Jan-Werner Müller resonerar så är populismens slutgiltiga mål att dela upp människor i ett ”vi och dem”-samhälle.
Därför bör populism bara pekas ut när det är befogat. För även om populisterna gärna ger enkla svar på komplicerade frågor, måste resten av samhället stå upp för den rationella debatten. Allt får inte avfärdas som populism.
Populismen måste istället mötas med resonemang och tydliga idéer. De som tror på öppenhet och demokrati behöver inte falla in i populisternas simpla retorik.
Gå till toppen