Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Som att dyka ner i Fem-böckerna – fast bättre

Som att dyka ner i Fem-böckerna. Fast bättre. Eva Ström läser en ambitiös roman om fyra syskon på den engelska landsbygden.

Tessa Hadley

BOKEN. Syskonen. Övers Amanda Svensson. Wahlström & Widstrand.
Med romanen ”Syskonen” introduceras Tessa Hadley i Sverige. Den 62-åriga brittiska författarinnan har hittills gett ut sex allt mer uppmärksammade romaner, hon skriver dessutom litteraturkritik i The Guardian och undervisar i kreativt skrivande.
Romanen är traditionellt och realistiskt berättad, och beskriver fyra syskons semester i Kington på den engelska landsbygden, där deras morfar var kyrkoherde och där deras avlidna mor växte upp. Redan från första meningen blir jag på gott humör på grund av den omsorgsfulla stilen, som följsamt har översatts av Amanda Svensson. Upptakten är så klassisk engelsk, så full av förväntan och så förledande trivsam när de fyra medelålders syskonen anländer till den gamla prästgården, ett efter ett, att man drar sig till minnes tidig läsfrossa med Fem-böckerna, eller Agatha Christies lantliga idyller, frånsett att Hadley skriver så mycket bättre. Med den pregnanta och nyansrika stilen påminner hon förstås mycket mer om den lyhörda Alice Munro.
Syskonen är givetvis olika och berättelsen låter dem turas om att stå i fokus. Harriet är äldst, en flärdlös och senig idealist som utan läppstift alltid protesterat mot världens orättvisor. Karismatiska Alice har drömt om att bli skådespelare och sätter med impulsiva repliker färg på vilket sällskap som helst. Hon har plockat med sig Kasim till landet, en tonårscynisk son till en pakistansk expojkvän.
Fran är den yngsta, en energisk lärarinna, som anländer med sina två kivande barn under tio år. Familjens stjärna är Roland, en berömd essäist, som med sin världsvana, eleganta (tredje) hustru Pilar kan få övriga att känna sig lantliga och misslyckade. Kasim spanar med sin blaserade blick förstås in hans tonårsdotter Molly, som följer med i jaguaren. Pilar betraktar med argentinsk undran det brittiska lantlivets rustika brist på lyx.
Det regnar, solen skiner, man gör utflykter, lagar mat. De fyra barnen ges mycket frihet och strövar runt i landskapet för allehanda upptäckter, en del existentiella, andra sexuella. Harriet och Pilar gör utflykter. Det regnar in genom taket, och små minidramer utspelar sig i varje mening.
Så skiftar handlingen till dåtid och vi får lära känna Jill, syskonens charmigt intelligenta mamma, som klädd i minikjol flyr från sin otrogne make. Hennes pompöse kyrkoherde till far och livsklokt luttrade mor tacklar livet på lika sätt. Grunden för ett lyckligt äktenskap är att man inte vet allt om varandra, menar modern.
Tessa Hadley vet däremot allt om sina romanfigurer, när hon efter exkursionen till 68 återvänder till nuet och den sista sommaren för de fyra. Dramerna som syskonen vecklas in i skakar inte om världshistorien, men väl deras liv. Ingen är densamma efter tre veckor bland murgröna och takdropp. Hadley får liv i minsta lavendelpåse i linneskåpet och varje person blir individuellt och skickligt tecknad, utan överflöd av adjektiv eller stilistiska konstfullheter. Dock blir det aldrig idylliskt. Det finns en underström av oro i Hadleys prosa, likt ett hjärta som slår, lite för snabbt, lite för upprört, vilket räddar romanen från att bara bli en underhållande och välkomponerad good read. Det går aldrig att slutgiltigt andas ut hos Hadley.
Jag läser gärna mer av Tessa Hadley, som inte kan kallas nyskapande, men som är ett gott exempel på en ambitiös och välskrivande engelsk författare, väl förankrad i en lång och gedigen tradition.
Gå till toppen