Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Mademoiselle Paradis: Musik i mörker

Maria Dragus.Bild: © Christian Schulz

Mademoiselle Paradis

BIO. DRAMA. Tyskland/Österrike, 2018. Regi: Barbara Albert. Med: Maria Dragus, Devid Striesow, Lukas Miko, Katja Kolm. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.37.

”Mademoiselle Paradis” må visserligen handla om historiska händelser men den är ingen vanlig biografifilm. Barbara Alberts målar med starka penseldrag och både förskönar och förfular den värld som vi befinner oss i, så att den speglar hennes huvudperson: den unga tonsättaren Maria Theresia von Paradis (1759–1824), inte direkt vacker och dessutom blind, men med sinnen som går utanpå det mesta och med en känsla för pianospel som verkar komma från en annan värld.
Filmen nöjer sig med ett enda nedslag i mademoisellens liv. Vi är i Wien år 1777 och hennes mycket målinriktade föräldrar – pappan var hovkonsul åt kejsarinnan – provar att bota dotterns besvärande blindhet för att hon ska passa bättre in i de fina salongerna. Efter ett antal plågsamt misslyckade försök vänder de sig till Dr Mesmer, som gör sig en karriär med en egen speciell metod – att påverka den osynliga magnetism som omger en människa. Den 18-åriga Maria Theresia flyttar in i Mesmers hus och behandlas både enskilt och i grupp, där hon tillsammans med de andra patienterna frampiskar något slags plågsam extas. Runt dem rör sig ett hushåll fullt av tjänstefolk, med sina egna agendor och problem, och doktorn och hans fru som balanserar på en slak lina – ska metoden bli godkänd och betraktas som seriös eller ska de bli utpekade som charlataner?
Maria Dragus, som råkade ut för obarmhärtiga föräldrar även i Michael Hanekes ”Det vita bandet”, är fenomenal som den unga flickan, som pendlar mellan den säkerhet det innebär att tillhöra överklassen och den osäkerhet det innebär att vara blind och inte passa in. En ännu större osäkerhet uppstår när hon plötsligt börjar se och tvingas omprogrammera allt. Och vad blir hennes värde när seendet påverkar fingrarnas tidigare otvungna lek över tangenterna?
”Mademoiselle Paradis” berättar inte bara en historia om en blind kvinna som sedermera blev en erkänd pianist och kompositör. Den berättar också om hur kvinnor ägdes av män i en tid då animalkulismen var rådande (tron att individen och dess talanger utvecklades från spermien), om hur överklassen ägde underklassen och om hur vetenskapen ställdes mot konsten.
Samtidigt vill den inget annat än att vara ett intuitivt visuellt och ljudmässigt utmanande konstverk. Det blir en splittrad film, men det är som det sistnämnda jag gillar den mest.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 10 augusti
Gå till toppen