Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Vi måste kunna lita på att polisens syfte är att skydda även våra närmaste

”Jag hoppas att poliskåren tar till sig av kritiken och stöttar och utbildar sina medarbetare så att våld inte behöver bli utvägen”, skriver Malin Stern.Bild: Johan Nilsson/TT
Inom loppet av ett par veckor har vi fått läsa om två unga män, Eric och Erik, som blivit offer för en poliskår som saknar tillräcklig förståelse och kunskap kring bemötande av personer med olika funktionsnedsättningar. När jag läser intervjuer med deras föräldrar, senast Eriks pappa, blir jag så illa berörd.
Läs mer: Polisen bröt armen på 16-åring med autism – pappan nekades polisanmäla
Läs mer: Polis sköt ihjäl autistisk 20-åring
De anhöriga är utlämnade utan någonstans att vända sig med kritiken mot polisens bemötande. Det framkommer ilska, frustration och sorg men också hur de kämpar för att få svar. Som syster till en ung kvinna med autism förstår jag dem.
Både i min egen familj och i de familjer jag träffar i mitt arbete i skolorna ser jag hur människor kämpar. Med sina små barn kämpar man för att skolan ska anpassa och bemöta barnet på ett sätt som gör det möjligt för barnet att få en bra skolgång. Med sina tonåringar kämpar man för att de ska ha en fritid som alla andra, där tränare, bibliotekarier och kaféägare vill och kan skapa en god miljö för ens tonåring. Som vuxen kämpar man för att arbetsgivare och samhällsstöd ska kunna möjliggöra ett självständigt liv med jobb och boende som fungerar.
Läs mer: Polisforskare: ”Bland det värsta jag har sett!”
Många jag möter är duktiga, professionella och har verkligen fått min syster att känna sig välkommen precis som hon är. Men jag vet att min syster också kommer att möta personer på kaféer, på bussen och på badstranden som inte förstår varför hon är som hon är. Trots denna ständiga oro över att något ska gå fel för min syster och att hon ska hamna i en situation där hon inte förstår vad som händer, blir rädd och exploderar, måste vi släppa taget. Vad många föräldrar och familjer gör är att rusta barnen och ungdomarna för dessa situationer. För allt jag önskar är att min syster ska få våga ta för sig och kunna leva ett gott liv.
Medan min familj rustar min syster måste vi kunna säkerställa att samhällets institutioner jobbar för detsamma. Det måste vara möjligt med positiva möten och inte möten som skadar våra närmaste. Nu senast har vi sett vilka stora konsekvenser okunskap och oförståelse kan skapa i kontakten med polisen.
I vårt samhälle ska min systers rätt att vara som hon är vara självklar. Vi kan inte utgå från en norm och tro att alla beter sig likadant i mötet med polisen. Vi måste kunna lita på att våra samhällsinstanser ser och värdesätter dessa behov och tar behovet av utbildning och ett förändrat förhållningssätt på allvar. Vi måste kunna lita på att deras syfte är att skydda även vår familjemedlem, oavsett hur udda de upplever att han eller hon är. Vi måste kunna lita på att vi inte är ensamma i att skapa en bra och trygg vardag för våra anhöriga.
I mitt arbete i skolan möter jag personal som har hamnat i våldsamma situationer med barn med olika funktionsnedsättningar. Oftast sker det i situationer när något har fått barnet att förlora kontrollen. Barnet behöver återfå kontroll över sig själv och springer kanske iväg, knuffar undan personalen som närmat sig eller slåss för att någon tar i barnet på ett sätt som känns obehagligt och hotande. Samtidigt finns det många potentiellt explosiva situationer som aldrig når kokpunkten. De har ofta kunnat lösas för att personalen behållit sitt lugn, backat ett steg, speglat barnets känsla och tydligt förklarat vad som händer i situationen. Oftast hjälper det med tydlighet, lugn och ett säkerställande att alla vet vad som ska ske.
Det finns många väl beprövade sätt att minska risken för skada vid hotfulla situationer och många studier som visar att hårt mot hårt sällan löser situationen. Ibland är de mjuka metoderna de allra bästa. Små förändringar i tydlighet och bemötande spelar enormt stor roll för våra ungdomar med funktionsvariationer.
För framtiden hoppas jag att poliskåren tar till sig av kritiken från den senaste tidens misslyckanden och stöttar och utbildar sina medarbetare så att våld inte behöver bli utvägen. För i likhet med alla andra samhällsmedborgare har min syster och alla andra barn, ungdomar och vuxna i landet rätt att bli bemötta med respekt och rätt att kunna känna sig trygga i vårt samhälle.

Malin Stern

Malin Stern är syster till en ung kvinna med autism. Malin är också legitimerad psykolog och arbetar med elevhälsa.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen