Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "Höj lönerna till rimliga nivåer för erfarna sjuksköterskor. "

Gunilla Lilja, leg sjuksköterska:
Apropå det socialdemokraterna Henrik Fritzon och Anna-Lena Hogerud skriver på Aktuella frågor (7/8) så skulle det vara bra om politikerna satte sig in i hur det är i verkligheten. Det är bra med visioner, men var kommer 2 000 personer från när det redan idag är svårt att få tag på personal? Tanken är god att sjuksköterskor ska få möjlighet att utbilda sig till specialister med bibehållen lön, kruxet är bara att det inte beviljas tjänstledigt med hänvisning till underbemanning.
Höj lönerna till rimliga nivåer för erfarna sjuksköterskor. Att sjuksköterskor med lång erfarenhet med ibland väldigt specifika kunskaper har samma eller lägre lön än nyutexaminerade sjuksköterskor är inte rimligt. För högre lön krävs det idag uppsägning/byte av arbetsplats, vilket är en förlust för arbetsgivaren. Rimliga löner i förhållande till erfarenhet och kompetens leder till färre vårdskador, bättre tillgänglighet och kortare vårdköer.
Nästa steg är att låta personalen påverka, med rimliga scheman som innebär variationer och valmöjligheter med tillräcklig vila och återhämtning mellan arbetspassen. Många arbetsmodeller har testats genom tiderna och en hel del har fallit väl ut med nöjda medarbetare, färre sjukskrivningar och mindre personalomsättning. Tyvärr har dessa inte fått vara kvar för att arbetsgivaren tror att det blir dyrt i längden eller anser att alla arbetsplatser ska ha samma modell. Men arbetsplatser har olika förutsättningar, där behövs också olika lösningar.
Lars Fridh:
Det är inte svårt att förstå att förtroendet för demokratin minskar. Jag röstade första gången på 1960-talet och de löften politiker gav då, är de samma som de ger inför årets val. Att förtroendet för politiker och demokrati minskat kan inte ha undgått politikerna. Ändå kör de på som vanligt. I alla andra verksamheter justeras sättet att arbeta för att fortsatt vara en bra aktör. Senast riksdagen gjorde en anpassning var 1971 när det blev enkammarriksdag.
Sven-Åke Olofsson menar i sin krönika (30/7) att det är dags att minska antalet ledamöter i riksdagen. Vi vet ju också att det är partiledningen och kanske några få till som utformar politiken. Övriga i gruppen blir ”knapptryckare” och ”bandspelare” som rabblar det som de är tillsagda att säga i olika sammanhang.
Jan Nyblom:
Givetvis skall kvinnofrigörelse gå via att omvända eller fängsla de män som förtrycker kvinnor. Inte ska dessa män kunna skydda sitt förtryckande bakom underligt skrivna lagar om religionsfrihet.
Enligt logiken i ledaren "Förbud mot burka stjälper" (2/8) borde vi inte anmäla mannen som visar upp en misshandlad kvinna med motivet ”hon får ju ändå komma utomhus”. Men ska kvinnor inte förtryckas av män med påtvingad burka eller nikab eller för den delen inte bli könsstympade som barn, hedersmördade som tonåringar eller lyda sharialagar i sina bostadsområden, så får man börja med att ta tag i rötterna till dessa förtryckarmekanismer.
Gun-Britt Lööf:
Att Per Corshammar, som arbetar på konsultbasis med höghastighetsbanor, tycker att Sverige ska satsa på höghastighetståg är inte förvånande (Aktuella frågor 13/8). Som järnvägsexpert och konsult ligger det väl helt i linje med hans intressen.
Att Gilbert Tribo, gruppledare för Liberalerna i Region Skåne, i nuläget har en annan syn på saken är fullt begripligt. Ett av hans uppdrag är att ansvara för att den dagliga trafiken i Skåne fungerar. Det gör den inte nu. Att då vara emot en satsning på höghastighetståg är att tänka ekonomiskt och ta ansvar för oss som bor i regionen.
De enda i Skåne som skulle ha nytta av höghastighetståg är de, som bor i Malmö och Hässleholm.
Vi andra skulle inte våga köpa en biljett till ett sådant. Vi skulle nämligen inte vara säkra på att komma fram med Skånetrafiken i tid för att hinna med tåget.
Gå till toppen