Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Moa Berglöf: Dags att vända det sluttande planet.

ÖB Micael Bydén och Försvarsmakten försvarar mer än landets gränser.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
En vän arbetar som läkare i Stockholm. Ännu inte 30 år fyllda, snygg, vältalig. Framgångsrik, på alla sätt. Hon är född i Irak, har vuxit upp i Sverige. Invandrare, och muslim.
Amira, som vi kan kalla henne, dyker upp i tankarna när jag läser Dagens Nyheters kulturredaktör Johan Hiltons artikel om hotade hbtq-rättigheter. I artikeln skriver Johan Hilton om hur han och hans man nyligen fått ta emot nedsättande, homofobiska ord i tunnelbanan. Särskilt förvånade blev de inte, skriver Hilton: sådant kan hända. Men något var annorlunda.
"Ändå", skriver han, "var det här första gången som jag tänkte: Det kanske är lika bra att vänja sig."
För några veckor sedan åt jag middag med Amira och vi kom att tala om valet. För första gången, säger hon, är hon rädd för vad resultatet ska bli. Inte oroad över skiftande majoriteter, inte för om hon ska få det lite bättre eller sämre ekonomiskt. Hon är rädd, på riktigt.
Uppvuxen i en förort till Stockholm som inte kan kallas rik, inte heller fattig, och som en del av millenniegenerationen, upplevde hon knappt någon rasism, säger Amira. Då och då, förstås, kunde någon ifrågasätta hennes utseende eller till och med hennes svenskhet. Men så sällan att hon inte ens minns vad som sades.
Och nu?
"Nu är jag allt mer en av dem", säger Amira. En muslim. En invandrare.
Inte så att vanliga människor har börjat behandla henne annorlunda, det är inte där den stora förändringen har skett.
"Men när jag ser politiska debatter till exempel, eller läser artiklar i tidningar. Då är invandringen, invandrarna – alltså jag – det enda det pratas om."
"Jag märker att jag har börjat rusta mig för ett bakslag", skriver Johan Hilton i artikeln i DN.
Men för många är bakslaget redan här.
På sajten #kandulova, som är en valsatsning från fyra Sörmlandstidningar, ställde en läsare häromdagen frågan "Kan du lova att det blir färre invandrare i stan?" till lokala partiföreträdare i Katrineholm. Tre partier svarar ja: Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.
"Det är inte farligt att ställa frågor, däremot är det farligt att tysta debatten", svarar Marie Hillblom, Katrineholms-Kurirens chefredaktör och ansvariga utgivare, på kritiken som uppstått efter att frågan publicerats.
En enskild fråga avgör inte ett val. Men när frågorna som ställs, och svaren som ges, ständigt går i samma riktning skapas stämningar och tonlägen som faktiskt kan göra just det.
Det är inte farligt att ställa frågor, säger Hillblom. Men det redan sluttande planet fick just ytterligare lutning. Det är dags att vända det.
Gå till toppen