Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Apollo Asplund: "Gayvärlden är patriarkatet i kubik"

Bokaktuella Fredrik Apollo Asplund gick från fattig värmländsk balettdansare till klubbkid i New York. Nu berättar han om att ta över ägandet av kroppen efter övergrepp, och om att återuppfinna sig själv efter 30.

Dansaren Fredrik Apollo Asplund är aktuell med den självbiografiska boken "Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus".Bild: Erik Simander/TT
I december 1990 kommer Fredrik Apollo Asplund till Hell's Kitchen med drömmen om att bli världens ballaste klubbkid. I hockeyväskan ligger en hoprullad 50-dollarssedel, en pistagegrön jeansväst från Katharine Hamnett Denim och en bunt H&M-tröjor som mamma har sytt om.
Den första tiden äter han mest Ben & Jerrys-glass och runkar till bögporr, så vid nyårsafton gäller det: vinna allt eller vända hem. I svart åtsmitande kattdräkt under röd midjekort dunjacka dansar han, som en "marshmallow med balettben", förbi kön utanför fabulösa househaket Sound Factory.
Han gör allt rätt. Hiv hade dödat klubbscenen vid 1980-talets mitt, och när benen åter kittlar av dans vill ingen veta av det gamla och sjuka. Stan ropar efter ungt kött.
– Vi var queera kids från överallt, som flytt övergrepp eller förtryckande familjer. Men i stället för att vara offer så ägde vi det. Enligt homofoberna var jag äcklig, men så stod jag på en högtalare med ett sexpack och varfuckingskitsnygg, säger han från en duggvåt träbänk vid Urban Deli vid Nytorget i Stockholm, där han även extraknäcker.
För unga dansare som Apollo stod klubbportarna vidöppna. Modet var barnsligt, med klubbor i munnen och minimala pastelltröjor, så när han spelar in en housesingel kallar han sig House of Virginism.
– Tillbaka i hålan Stockholm ville jag visa hur cool jag är. Så jag gjorde pressbilderna till en pedofils våta dröm, en kille som de vill knulla sönder –but they can’t get me.
I den färska självbiografin "Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus" beskriver han resan från ett hockeytokigt Värmland, via förnäm dansskola i Stockholm och drömfångande på Manhattan, till jakten på syfte efter 30 i en värld där kroppen är en färskvara.
Han krisar under en Parisresa, och då bromsmediciner förvandlat hiv från dödsbesked till kronisk sjukdom, så lättar hämningarna och han vågar "knulla loss".
– "Eyes wide shut" är som "Saltkråkan" i jämförelse. Så vaknar jag upp och ser mig själv utifrån, som en bedagad gammal housebög som inte kan någonting.
Självförtroendet var i golvet. Vännerna på Södermalm hade bokhyllorna fulla av mo-, strind- och söderbergar, men själv hade han inte gått ut gymnasiet. Så han tog studenten på Komvux och pluggade arabiska.
Med studierna kom självtilliten tillbaka. Han rapporterade från Syrien för Sveriges Radio och fick många reaktioner på ett Facebook-inlägg om övergrepp inom queerkulturen.
– Män är svin, så gayvärlden är ju patriarkatet i kubik. På normativa klubbar blir unga bögar plockade som körsbär, och så är de uttjänta vid 21. Samtidigt ville jag ju ha en äldre man när jag var ung, då jag såg mina jämnåriga som mobbare, och om ens föräldrar inte kan ge en råd som bög så får man hitta nya. Därför är man ju också väldigt utsatt.
Han började fundera över orättvisor, som utsattheten för queera i Mellanöstern och hans eget utanförskap som liten. Samtidigt stimulerade det fantasin, så när han lyssnade på "Djungelboken" lyfte han tonarmen från skivspelaren för att tänka ut ett eget slut.
– Filmerna var ju inte gjorda för oss queera, så vi fick hitta på egna historier. Och allt är ju bara påhitt och drag: balettskolan, den här intervjun, du. Jag älskar att hoppa mellan roller, komma in på Norstedts och bara: "Hej allihopa,writer’s in the house!" Det är viktigt att se det där skådespelandet nu med SD:s rigida syn på människan.
Hans bror klassreste ekonomiskt till en förortsvilla med inglasad altan, medan Apollo bor granne med ett skyddsrum två trappor ner i Rågsved. Ändå känner han att hans intellektuella klassresa är tryggare.
– Den gör att jag kan bo i den där ettan och ändå känna mig fantastisk. Jag har bara roffat åt mig kulturellt kapital: "Fuck you, I’m gonna take this!", säger han och griper efter en bunt luftsedlar.
I släkten föredrog man civilingenjörer, men hans "mirakelföräldrar" ville bara att han skulle vara lycklig.
– Mamma såg mitt utanförskap från början,as mothers do, och jag skämdes aldrig när jag dansade balett vid sidlinjen när pappa dömde fotboll. De sket fullkomligt i att jag var bög.
Bokens andemening är att man alltid måste lita på godheten hos en främling. Numera ser han dock även tjusningen i varaktighet, och vissa "bromanser" med heteromän har lett till oväntat familjeskap med gemensamma högtider.
– Jag är som en utekatt som slinker in om en dörr står på glänt, sätter mig i soffan och spinner. Men försöker du ta mig i knät så kutar jag.
Fakta

Fredrik Apollo Asplund

Född i Kiruna 1973, bor i Rågsved.

Artistnamnet Apollo är det engelska namnet på den grekiska konstguden.

Aktuell med självbiografin "Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus" på Norstedts.

Utbildad i balett vid Kungliga dansakademien och i arabiska vid Stockholms universitet.

Var under 1990-talet ett så kallat "klubbkid", alltså en innefestare som dj:ar tävlade om att locka till sina klubbar, och hade tre listhits i England med houseprojektet House of Virginism.

På senare år har han även rapporterat från Syrien för Sveriges Radio, bland annat som "Professor bög" i P3, samt regisserat och agerat i en självbiografisk pjäs på Kulturhuset Stadsteaterns ungdomsscen i Skärholmen.

Gå till toppen