Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Sverige behöver grön realism.

Värt slitet, trots allt?Bild: Pontus Lundahl/TT
Särskilt stort genomslag har Miljöpartiet inte haft i regeringen under den gångna mandatperioden. Socialdemokraterna har helt sonika kört över sin gröna samarbetspartner – tidigare språkröret Åsa Romsons tårar när invandringen stramades åt hösten 2015 går till historien, tillsammans med beskrivningen i DN (28/6) om hur det gick till i kulisserna.
Och där partiet satt avtryck har det inte heller alltid blivit så bra. Gymnasielagen som gäller en av Miljöpartiets hjärtefrågor, invandringen, var illa tänkt och illa skriven. Nu vägrar migrationsdomstolar använda lagen för att den är undermålig. Och de berörda ensamkommande unga tvingas fortsätta att leva i limbo.
Som maktparti imponerar Miljöpartiet inte.
Men som idéparti har de gröna fortsatt en roll att spela i svensk politik. Blåslampa. Någon måste orka streta på och tjata. Och nu verkar det också som att konflikten mellan gröna realister och idealister avtar – idealisterna kroknar inför den hårda verkligheten.
Språkröret Isabella Lövin verkar rätt så nöjd med de gröna insatserna när hon intervjuas i P1-morgon:
”Vi har ju gjort grundläggande reformer som ställer om svensk miljö- och klimatpolitik för lång tid framöver”, säger hon och räknar upp bränslebytet som ska få bort fossila drivmedel ur tankarna, ”världens mest ambitiösa klimatlag”, systemet med bonus-malus som innebär att det ska vara dyrt att välja en bil som belastar miljön och löna sig att välja miljösmart, samt flygskatten.
Det har kostat på att sitta i regeringen, men det har varit värt det, menar Lövin. Vad skulle hon annars säga? Men hon fortsätter: det är just nu i mänsklighetens historia som ett grönt parti behövs allra mest. Hon har en poäng – klimatfrågan måste hanteras nu. Det är sent på jorden.
”Vi har inte tid att sitta på läktarna och vara perfekta renlevnadsmänniskor och inte sätta händerna i jorden och verkligen göra politik”, säger hon.
Det finns något befriande i detta, att brinna för en fråga och ta itu med den, istället för att jämt bara försöka maximera väljarstödet.
Problemet för partiet kan ändå bli att de gröna inte lyckas förklara för väljarna vad de har åstadkommit, vart de är på väg och varför. Då kommer det opinionsstöd som trots allt ökat något under sommarens extremhetta att krympa nu när dagarna blir svalare och regnet åter börjar falla – ifall det inte regnar så mycket att Sverige drabbas av översvämningar. Och Miljöpartiet riskerar att hamna under riksdagsspärren.
Att vara så väderberoende är illa för ett parti.
Fast kanske värre för den debatt som måste fortsätta och de konkreta reformer som får Sverige att leva upp till sina klimatlöften. Klimat och väder är två olika saker, helt riktigt, och det finns naturliga variationer som människan inte rår på. Men det extremväder som följer med den globala uppvärmningen drabbar lika hårt ändå.
Gå till toppen