Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Anne-Marie Pålsson: "Utspelen handlar inte längre om plånboksfrågor."

Bild: Erik Nylund
Något har hänt i svensk politik. Utspelen handlar inte längre om plånboksfrågor. I centrum står istället relationen mellan staten och medborgarna – samhällskontraktet. En ömsesidig relation där medborgarna tvingas underkasta sig staten mot det att den sköter sina kärnuppgifter som att upprätthålla lag och ordning.
Viktigt för samhällskontraktet är att det finns ett kitt som binder oss samman i respekt för kontraktet och en vilja att upprätthålla det. Detta kitt formades tidigare i vad Hans Zetterberg – sociologiprofessor och chefredaktör för Svenska Dagbladet – kallade den lilla världen. I den fanns familjen, släkten, vänkretsen, hembygden och så vidare. Kittet var en biprodukt av den samverkan, grundad på solidaritet, osjälviskhet, gemensamma ägodelar och lojalitet, som skedde där.
Men i takt med att det moderna samhället och välfärdsstaten byggdes ut flyttade många av de ”kittskapande” uppgifterna högre upp i samhällshierarkin. Omsorg, utbildning, bevakning togs inte längre omhand av byn eller familjen utan av företag, förvaltningar med mera. Men på denna nivå ser relationerna helt annorlunda ut. Där gäller konkurrens, effektivitet, kompetensuppgradering, vinstintresse och privat äganderätt.
Detta uppmärksammade Hans Zetterberg. Han introducerade för de svenska väljarna tankefiguren den lilla och den stora världen. Tyska sociologer, som inspirerat Zetterberg, hade observerat att relationerna i den lilla världen följer andra ”lagar” än de i den stora världen. Vad som är lämpligt för den stora världen fungerar inte nödvändigtvis i den lilla och tvärtom. Därför måste integriteten hos dessa samhällets olika nivåer skyddas från påtryckningar från den andra sfären och ges reella möjligheter att utvecklas på sina egna villkor, enligt Zetterbergs analys.
Vilken logik som ska gälla de aktiviteter som omfattas av samhällskontraktet var dock ingen fråga som togs upp av Zetterberg. Några förespråkar marknadens. Men hur förenas polisens verksamhet med relationer som bygger på konkurrens- och vinsttänkande? Andra föredrar politikens. Men hur undviker vi då dess inslag av splittring och partipolitiska konflikter? Inte heller den lilla världens krav på lojalitet och osjälviskhet passar för då lurar klansamhället runt hörnet. Så vad finns då att tillgå?
Bristen på förståelse för vad som bör gälla de verksamheter som bär upp samhällskontraktet märks i skoldebatten. Striden står om hur stor vinst skolföretagen får ta ut. Inte om vilken logik som ska gälla för den viktigaste sociala grupp – näst efter familjen – som förbereder barnen för det liv som erbjuds utanför familjen.
Att samhällskontraktet hamnat i förgrunden för den politiska debatten är välkommet. Hur kontraktet utformas och upprätthålls är förmodligen viktigare än något annat för vår välfärd. Om denna fråga behövs en ordentlig diskussion och analys. En svår uppgift. Med den vinns inga kortsiktiga politiska segrar. Men det är inget skäl till att avstå från detta arbete.
Läs alla artiklar om: Val 2018
Gå till toppen