Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Annie Lööf (C) vill inte svara. Det är klokt av henne.

Annie Lööf (C).Bild: Mats Andersson / TT
När Annie Lööf, då Annie Johansson, 2011 valdes till ledare för Centerpartiet gjordes det ett stort nummer av att hon höll fram den brittiska, konservativa premiärministern Margaret Thatcher som en av sina politiska förebilder.
Att Lööf dessutom listade filosofen Robert Nozick och Ayn Rand som två favoritförfattare bidrog till att hon utmålades som en extrem nyliberal.
Kritiken levde vidare genom valrörelsen 2014 men har idag klingat av. Fast inte helt. Enligt oberoende socialdemokratiska Aftonbladet (10/6) står Lööf till och med till höger om Djingis Khan, den mongoliske erövraren och härföraren, känd för sin totala likgiltighet för människoliv.
Att Lööf inte längre är samma högerspöke beror delvis på att Centerpartiet numera inte framstår som lika ensamma på alliansens högerkant.
I och med Ulf Kristerssons tillträde som ordförande har Moderaterna tagit några raska kliv högerut – eller snarare återvänt till den position partiet intog i svensk politik innan Fredrik Reinfeldt tog över som partiledare.
Även Kristdemokraterna har åtminstone på vissa områden rört sig högerut, Liberalerna likaså.
Och när det gäller frågor som brott och straff och inte minst migrationspolitik är även Socialdemokraternas kursomläggning uppenbar.
Under åren som gått har Lööf funnit sig till rätta i rollen som partiledare och Centerpartiet har hittat sin nisch som ett grönt, trovärdigt, liberalt alternativ. Och väljarna tycks uppskatta det. C ligger bra till i opinionsmätningarna.
Ett av de partier som stått fast när det blåst som hårdast om just migrationspolitiken är också Centern. Vilket har orsakat spänningar inom alliansen.
På tisdagen (21/8) presenterade alliansens partiledare också de sista delarna av sin gemensamma "reformagenda". Mycket riktigt sägs i denna inte ett ord om asylpolitiken.
C anslöt sig motvilligt till regeringens illa tänkta och illa skrivna tillfälliga gymnasielag, som skulle ge unga ensamkommande en ny chans att få stanna i Sverige. Det fick i sin tur M-ledaren Ulf Kristersson att reagera.
"En röst på Moderaterna är alltså inte en röst på Centerns migrationspolitik", betonade han då.
Moderaterna var det enda allianspartiet som 2016 röstade för den rödgröna regeringens tillfälliga skärpning av asyllagen och Moderaterna är – till skillnad från Centern – inställda på att göra lagen permanent.
Så hur ska det kunna bli en ny alliansregering med de förutsättningarna?
"Vi landar på olika ställen i migrationspolitiken men det gör inte att jag ifrågasätter vårt allianssamarbete", svarade Annie Lööf på frågan hur den konflikten ska lösas när det på tisdagen var hennes tur att frågas ut i P1-morgon.
Lööf var fortsatt tydlig med att hon inte tänker sätta sig i en regering som samtalar eller förhandlar med Sverigedemokraterna. Målet är att avsätta Stefan Löfven (S) som statsminister och forma en alliansregering. Skulle den behöva stöd för att få igenom sin politik ska detta stöd sökas över blockgränsen, fastslog Centerledaren.
En ren S-regering kommer C inte att acceptera. Lööf ville däremot inte svara på hur hon ser på möjligheterna för en moderat enpartiregering efter valet, något som det också spekuleras om. Därför att det inte är något alternativ, inte ens för moderatledaren Ulf Kristersson, förklarade Lööf.
Mer än så ville Lööf inte säga när utfrågarna fortsatte att pressa henne om regeringsalternativ.
Klokt av henne.
Situationen efter valet kan bli komplicerad. Regeringsbildandet lär bli extremt svårt.
Om Lööf och andra partiledare i förväg tar ställning till varje upptänklig lösning på regeringsekvationen – och därmed målar in sig i varsitt hörn – blir det bara ännu svårare att hitta svaret på hur Sverige ska styras nästa mandatperiod.
För den saken kommer att kräva kompromissvilja och med all sannolikhet händer som sträcks ut över den uttjänta blockpolitikens djupa skyttegravar.
Emellanåt är det smartaste en politiker kan göra att inte ge ett rakt besked.
Gå till toppen