Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Kenneth Hermele: Inte uppgiven men förbannad

Den medelväg Andreas Bergh drömmer om är ju den vi just nu ser konsekvenserna av, skriver Kenneth Hermele i en replik.

Bild: Petter Bjerregaard
Andreas Bergh finner min artikel om klimatet (16/8) ”föga uppmuntrande”. Det har han helt rätt i. De gaser som avgör hur klimatet blir under de kommande hundra åren finns redan i atmosfären. Om vi fortsätter chocka klimatet med ännu mer utsläpp förvärras förstås läget, men till och med om vi skulle få helt stopp på utsläppen kommer klimatet att fortsätta på sin dramatiska och oförutsebara väg.
FN:s klimatpanel spår därför i sin senaste översikt att även om vi kommer ner till noll i utsläpp vid mitten av detta århundrade – en synnerligen optimistisk tanke, för att uttrycka sig försiktigt – kommer jordens medeltemperatur att stiga med ytterligare en grad. Tillsammans med den redan skedda uppvärmningen på 0,9 grader kommer vi då att hamna på snäppet under 2 grader i temperaturhöjning (jämfört med den förindustriella nivån). Eftersom det är just denna nivå på uppvärmningen som världssamfundet bestämt sig för att acceptera i Parisavtalet, behöver man inte tro på konspirationsteorier för att tänka att klimatpanelen här ägnar sig åt önsketänkande för att gå de stater till mötes som fått fram avtalet.
Jag vet inte om Andreas Bergh finner det önsketänkandet uppmuntrande, jag gör det inte. En av anledningarna är att mycket pekar på att klimatförändringarna kommer att gå snabbare och få mer dramatiska följder än klimatforskarna tidigare trott. Det beror på de självförstärkande och irreversibla förlopp som redan inletts – isarna smälter, permafrosten tinar, haven stiger, den biologiska mångfalden kollapsar – och där vi saknar redskap att åter vrida utvecklingen rätt.
Mot detta ställer Andreas Bergh effektiva elmotorer, en ökande miljömedvetenhet i Kina och finansbolags investeringar i hållbara företag. Allt detta är förstås utmärkt – men inte ett svar på min spaning när det gäller klimatpolitik: att vi inte kommer att få se några åtgärder i nivå med de problem vi står inför förrän det är för sent.
Det är ju trots allt det som är klimatpanelens grundläggande förutsägelse. Att världen fortsätter som hittills och spär på klimatgaserna med en temperaturhöjning på 3,5 till 5 grader som följd. Andreas Bergh kallar det budskapet för uppgivet, men jag känner mig inte det minsta uppgiven, snarare förbannad.
Fast förresten, när jag hör Andreas Bergh drömma om en ”medelväg” som via ”teknisk utveckling, politiska regleringar och vinstintresse” hanterar miljöproblem ”relativt framgångsrikt”, då suckar jag litet uppgivet. Vad vi ser nu, om inte förr, är ju vart den medelvägen leder.
Läs alla artiklar om: Vårt klimat – vår miljö
Gå till toppen