Richart började sin karriär som ljudingenjör på SVT i Malmö. Därefter hamnade Richart på Malmö Stadsteater där han fick bygga upp ljudavdelningen. Så småningom tog han över som teknisk chef.

Richart fick stora utmaningar att ta tag i när stora musikaler gjorde sitt intåg på Malmö Stadsteater. En av de största utmaningarna var ”La Cage aux Folles” med automatiserad scendekor, en av de första i landet.

Denna långkörare, gjorde att Det Kongelige Teater på andra sidan sundet fick upp ögonen för Richart och han headhuntades dit som produktionschef, vilket han jobbade som i över tio år.

Med erfarenheter från Malmö Stadsteater och Det Kongelige Teater fick Richart upp ögonen för att teaterteknikerna var en viktig resurs och förstod tidigt att de måste kompetensutvecklas.

Under 1990-talet startade Malmö Högskola. Richart såg till att den nya teaterteknikerutbildningen hamnade där. Han och en kollega planerade den nya utbildningen och han jobbade därefter själv som lärare under några år.

Svensk Teaterteknisk förening blev en naturlig plattform för Richart och hans engagemang i föreningen har varit stort genom åren. Han menade att de mjuka frågorna var minst lika viktiga som teaterteknisk utrustning. Otröttligt har han ideellt via STTF drivit frågorna om kompetensutveckling genom åren.

Via sitt stora nätverk upptäckte Richart att våra nordiska grannländer också var intresserade av kompetensutveckling. Han kallade de nordiska ländernas tekniska chefer till flera möten i ämnet. De bildade kompetensnätverket TTTS (Teater Tekniker Training Scandinavia).

Richart lät sig inte nöja sig med detta utan tog frågorna med sig ut i världen. Han engagerade sig i OISTAT (Organisation Internationale des Scénographes, Techniciens et Architectes de Théâtre) en världsomspännande organisation för scenografer, teaterarkitekter, teaterutbildare och teatertekniker.

På grund av sitt stora intresse och entusiasmerande engagemang blev han invald i organisationens exekutivkommitté, OISTAT´s ledningsgrupp. Han initierade bl.a. ett arbete med att utbyta och sprida kompetens mellan teatrar och utbildningsinstitutioner på internationell nivå.

Richart vågade satsa på nya tankar och idéer. Han gick inte alltid den enkla eller säkra vägen utan ville utmana och testa. Det finns inte många i landet som har haft ett sådant engagemang kring teaterteknik, utbildning och kompetensutveckling av teatertekniker som Richart.

Det är en stor förlust för teatervärlden att Richart har lämnat oss. Vi minns han positiva inställning till allt och vi kommer att sakna hans glädje, hans kunskaper och hans engagemang för sitt uppdrag.

Ulf Nielsen