Karl Larsson har gjort en av de största fotoutställningar jag sett på länge. Tusentals bilder, svartvitt, färg, människor, miljöer, fasader. Men först upptäcker jag inte ett enda fotografi. Jo förstås, på väggen hänger en tre meter bred datautskrift, som jag tar för en senmodernistisk pixlad komposition av kvadrater, men i närbild är varje pytteliten pixel ett eget foto. Och i det inre rummet löper en video amok i dj-pockande uppfordrande rytm, ett hopklipp av detaljer – gårdar, fasader, natur – som speglar miljonprogrammets estetik.