Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Visuell chockbehandling

Ur utställningen "Fritera ofog".Bild: Karl Larsson

Karl Larsson

KONST. Fritera ofog, Galleri Rostrum Malmö, t o m 9/9.

Karl Larsson har gjort en av de största fotoutställningar jag sett på länge. Tusentals bilder, svartvitt, färg, människor, miljöer, fasader. Men först upptäcker jag inte ett enda fotografi. Jo förstås, på väggen hänger en tre meter bred datautskrift, som jag tar för en senmodernistisk pixlad komposition av kvadrater, men i närbild är varje pytteliten pixel ett eget foto. Och i det inre rummet löper en video amok i dj-pockande uppfordrande rytm, ett hopklipp av detaljer – gårdar, fasader, natur – som speglar miljonprogrammets estetik.
Efter dessa visuella chockbehandlingar hittar jag alla fotografierna utskrivna och inbundna i små artists books med förklarande titlar, typ ”Värnamo”, ”Möllevångsfestivalen”, ”Dagbok”, ”Gott & blandat”. Jag räknar till nästan fyrtio små nätta häften på fem hyllor. Larssons bilder är registrerande, dokumenterande, men skillnaden mot vanliga dokumentärfoton är milsvid. Här finns inget av den sentimentala förtrolighet mellan fotograf och modell, som framhåller ett slags äganderätt till motiven - tänk Christer Strömholm i Paris eller Leni Riefenstahl i Afrika så förstår ni vilket illusionsgeschäft jag är ute efter.
Här är det tvärt om. Också vad gäller utställningsformatet. I dagens konstliv har det blivit vanligare att visa en kollektion - det vill säga objekt till salu – än att genomföra en utställning. Larsson gör något helt eget. Bilderna i hans böcker är udda och hakar inte självklart i varandra. De kräver något av mig: bläddra och se. Gå på ögonpromenad. Ibland känner jag igen mig, ofta inte. Det gäller att gå vilse och inte ta något för givet – se nytt också i det bekanta.
Larsson säger en hel del om längtan att känna igen sig. Därför visar han skärvor av samvaro i samtiden. Ofta använder han lågmäld humor – bläddra i boken ”Toalett” till exempel. Men ytterst gäller det tilltal och makt, vem som äger rätten att beskriva sin verklighet.
Det här har blivit en egensinnig, nödvändig berättelse.
Gå till toppen