Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Regeringskrisen kan vänta. Låt väljarna säga sitt.

Valrörelsen bjuder inte på skärpa i alla delar.Bild: Henrik Montgomery/TT
Det låter som rena rama regeringshaveriet. Redan före valet.
När Sveriges Radios partiledardebatt gick mot sitt slut på onsdagen krävde Centerledaren Annie Lööf ett svar av statsminister Stefan Löfven (S). Hon undrade om han kunde tänka sig att stödja en alliansregering med Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister – även om de tre rödgröna partierna blir större än alliansen.
”Nu ska ni bli mindre och ni ska ändå regera. Det kan jag säga – glöm det”, svarade Löfven.
Löfven talar gärna om breda uppgörelser. Över blockgränsen. Gång på gång säger han att blockpolitiken är fördummande. Vilket han i och för sig kan ha rätt i.
M-ledaren tillhörde de upprörda efter debatten i P1-studion. ”Samarbete för Stefan Löfvens del bygger på att det alltid är Socialdemokraterna som ska regera landet”, sade Ulf Kristersson till Aftonbladet.
Det vimlar av bristande logik i årets valrörelse.
Annie Lööfs utgångspunkt – att de rödgröna skulle bli större än alliansen och Löfven ändå hjälpa Kristersson till statsministerposten – är tämligen magstark. Det speglar snarast Centerns rädsla för att inför valet framstå som en allianssplittrare när partiets ovilja att regera med SD:s hjälp förs på tal.
Men även Löfvens hållning är ohållbar. Han säger i DN:s partiledarintervju att ”det är ganska rimligt i ett val att det största partiet faktiskt är det regeringsbärande partiet”. Det kanske låter logiskt att största parti utser statsminister. Men. Det kan mycket väl hända att SD blir största parti. Skulle S i så fall argumentera för att Jimmie Åkesson ska bli statsminister? Aldrig. Eller med Löfvens vokabulär: ”Glöm det.”
Ändå måste en regeringskris få vänta till efter valet. Då inget nu känt regeringsalternativ lär ha egen majoritet. Då en statsminister som kan tolereras av den nya riksdagen måste vaskas fram.
Men det är inte enbart om statsministerposten det handlar.
Nästa statsminister måste på förhand berätta hur regeringens budget ska lotsas genom riksdagen. Det kravet bör talmannen ställa vid valet av regeringsbildare, menar Torsten Persson, professor och forskare i politisk ekonomi vid Stockholms universitet och London School of Economics. I en intervju i Dagens Nyheter säger Persson att talmannen Per Westerberg trots allt gjorde rätt då han 2014 ställde som krav att Stefan Löfven (S) kunde visa hur han skulle få igenom en budget i riksdagen. En regering måste, anser Torsten Persson, vara livskraftig nog att klara sig igenom åtminstone sin första tid.
Låt väljarna gå till valurnorna. Låt folket styra landets utveckling. Nej, väljarna har inte alla svar före valet. Och de lär inte få veta exakt hur varje parti tänker agera inför varje eventualitet.
Men somligt vet väljarna.
Väljarna vet att alliansen är beredd att bilda regering. De vet att S kan tänka sig att förhandla budget med V och MP, men också att samarbeta med andra partier, mittenpartier, så som partiet gjort när det under de senaste åren förhandlat fram 26 breda överenskommelser i riksdagen. Om försvaret bland annat.
Väljarna vet – eller kan i alla fall gissa – att det blir en marigare resa med Sverigedemokraterna, ett parti som vill förändra Sverige ”på riktigt”.
Här är Danmark ett avskräckande exempel. Oavsett om Socialdemokraterna eller det högerliberala Venstre har övertaget i den danska opinionen är den verkliga vinnaren högerpopulistiska Dansk Folkeparti. Det är DF som anger den fräna tonen i politiken, som driver de andra stora partierna framför sig i invandringsfrågan. På köpet har Danmark blivit en nation som är mindre öppen, mindre sammanhållen, mindre tolerant, mindre hyggelig. Sverige måste välja en annan väg. Mindre otäck.
Efter Sveriges val den 9 september finns ett valresultat. Då har partierna tilldelats stöd, i procent och mandat. Då lär partierna också ge rakare och ärligare svar om hur de är beredda att ta ansvar för att landet kan styras.
Det kan ta tid.
Det lär ta tid.
Det får ta tid.
Gå till toppen