Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

"Jag har väldigt hög energinivå"

Under hela högstadietiden mobbades Stefan Hansen för sin homosexualitet. Räddningen kom via kyrkan, mormor och inte minst teatern. I oktober tillträder han som ny vd för nationalscenen för barn och unga – Unga Klara.

Scenkonstproducenten och Unga Klaras nya vd Stefan Hansen fyller 30 år.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
Stefan Hansen är bara 30 år men har redan hunnit bli ett välkänt namn inom teatervärlden. Från det att han var 21 år har han arbetat på en rad institutioner och teatrar, de första sju åren som producent och verksamhetsledare på Teater Sagohuset i Lund. Under den tiden lyckades verksamheten slå rekord i såväl publikintresse som antal produktioner. Han har också hunnit med en sväng i Paris där han arbetade på ett kulturhus samt vikarierat som kulturråd på ambassaden i Washington. Vid årsskiftet blev han producent på Göteborgsoperan, men redan i oktober tar han över rollen som vd på Unga Klara i Stockholm.
Den bakgrunden skulle kunna vara ett bevis på att han är en orolig och rastlös person som hela tiden vill vidare. Men Stefan Hansen ser mest förväntansfull ut där han sitter på en av Unga Klaras två scener. Enligt honom själv ligger förklaringen snarare i viljan att utvecklas.
– Jag har väldigt hög energinivå och en stark drivkraft för förändring. Jag väntar inte så mycket utan är en person som söker det goda i livet, säger han.
Varför ville du till Unga Klara?
– Delvis för att det är en antirasistisk och queerfeministisk teater. Jämlikhetsfrågor och genus är viktigt för mig.
En annan orsak som han nämner var att Unga Klara i år fick statusen som nationalscen vilket också innebar ett statligt stöd på omkring 15,4 miljoner kronor varje år.
– De som jobbar med management och ledarskap har för vana att tänka – vad kostar det här mötet, vad är timkostnaden? Här är jag helt frikopplad från det i och med Unga Klaras uppdrag att vara framför allt i utforskande konstnärlig process i stället för den rådande normen av effektivitet. Min uppgift blir att skapa så goda förutsättningar som möjligt för vår konst, personal och för publiken.
Men att Stefan Hansen skulle hamna inom teatern var inte självklart. Enligt honom själv kom intresset sent i livet. Han berättar att han som barn hoppade runt mellan olika aktiviteter, förutom gammeldansen som höll i sig i nio år. Mycket på grund av hans mormor.
– Hon dansade mycket och såg alltid så glad ut. Därför ville jag också göra det.
Men i högstadiet förändrades mycket. Stefan mobbades hårt för sin homosexualitet. Dessutom stammade han. Räddningen under de åren var dels mormor, dels att han hade ett par goda vänner, men också kyrkan som han börjat engagera sig i och som han beskriver som allt annat än moraliserande. Bland annat fanns där några präster och diakoner som också var homosexuella.
I skolan fortsatte dock trakasserierna. Stefan, som växte upp i stadsdelen Fosie i Malmö, såg som sin enda utväg att skaffa sig riktigt bra betyg så att han kunde söka sig så långt bort som möjligt. Han drömde om att bli jurist eller kanske präst och sökte till samhällsprogrammet på Heleneholmsgymnasiet. Väl där ändrades allt. Plötslig mötte han bara vänlighet från de andra eleverna. Efter en tid på skolan blev han modigare och valde så småningom en dramakurs.
– Det var förlösande. Sedan gick det snabbt för mig. Jag visste då att det var teater som jag skulle arbeta med. Efter en tid slutade jag också att stamma.
Därefter följde ett antal år då Stefan Hansen såg all teater han kunde. Många av hans klasskompisar satsade på att bli skådespelare, kostymörer eller regissörer, medan hans styrka var att skapa förutsättningar och se till att en pjäs kunde sättas upp – engagera människor, söka pengar och ringa pressen. På den vägen är det.
För ett par år sedan avslutade han sin utbildning till scenkonstproducent.
– Vartannat år kommer det ut fyra studenter från Stockholms Dramatiska Högskola. Eftersom det är så få som antas finns ett stort intresse för oss från branschen.
Vilken roll spelar kyrkan för dig i dag?
– Jag är engagerad och troende. För mig är kyrkan en värderingskompass. Till exempel kärleksbudskapet – att man ska vara schysst mot andra. Jag kan inte göra något som jag inte heller tror är gott.
– Men det är inte bara den rösten som spelar roll – även mormor och teatern har varit vägvisare för mig. TT

Stefan Hansen

Aktuell: Fyller 30 år den 31 augusti 2018.
Bor: I Stockholm, Göteborg och Malmö.
Familj: Sambon André Alves.
Gör: Utbildad scenkonstproducent.
Aktuell: Tillträder 1 oktober som vd på nationalscenen Unga Klara i Stockholm.
Pjäs som betytt mycket: ”En stor upptäckt var ”Angels in America” av Tony Kushner. Den skildrar nyliberalismens genomslag i västvärlden efter hippierörelsen på 1960-talet blandat med en drag- och queerkultur, en total skräck för aids och bibelcitat. Den har filmatiserats med Meryl Streep och finns i fyra delar som jag tittar på minst en gång per år.”
Gå till toppen