Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Halleluja, van Gogh!

Skönheten är jordisk och mänsklig i Vincent van Goghs måleri. Carolina Söderholm ser den första danska separatutställningen på över 50 år och finner en magnifik lyskraft.

Vincent van Gogh, "Såningsmannen", 1888.Bild: Kröller-Müller Museum - Rik Klein Gotink

van Gogh

KONST. Arken, Ishøj, t o m 20/1 2019.

Han hade misslyckats med teologistudierna, fått sparken som predikant och skänkt allt utom sin Bibel till de fattiga. Året är 1880 när prästsonen Vincent van Gogh (1853–1890) beslutar sig för att pröva konstnärsbanan. Kan han istället göra mänskligheten gott genom konsten?
När danska Arken i höst visar den holländske ikonen är det den religiöse van Gogh som ska dyrkas. Mot väggar i samma mättade ockraton som de mogna vetefält han så gärna målade, berättas historien om den andlige sökaren. Fjärran från kyrkans regler och faderns stränga kalvinism drivs han av viljan att visa det gudomliga i människan och naturen. Och nog är det frestande att stämma upp i halleluja. Här breder hans landskap ut sig, fyllda av den franska söderns fruktträd och lavendelodlingar. Där bländar himlarna i kromgult och karmosinrött, eller löses upp i blekgrönt och turkos med stänk av svavel. Böljande raviner, olivlundar och blomsterängar vibrerar mot näthinnan. Med nerviga penseldrag utstrålar de sällan himmelsk harmoni, men däremot vidunderlig skönhet.
Med rätta slår Arken på trumman för denna satsning. En separatutställning med van Gogh har inte visats i Danmark på över femtio år, och befinner sig utom räckhåll för de flesta nordiska institutioner. Om den utblottade konstnären bara sålde en målning under sin livstid, spräcker enbart försäkringskostnaderna idag de flesta budgetkalkyler. Däremot drog Ordrupgaard storpublik då de 2014 sammanförde de en gång så nära vännerna Paul Gauguin, Vincent van Gogh och Émile Bernard, med dramat i Arles som våldsam urladdning.
Arkens vinkel är klokt nog en annan. Istället för att dröja vid den psykiskt obalanserade van Gogh som efter en konflikt med Gauguin skär av sig örat, är det den filosofiskt reflekterande koloristen vi möter. Samtliga av de verk som Arken visar är inlånade från holländska Kröller-Müller museet och utgör för mig nya, lockande bekantskaper.
Som en av de första att samla på hans verk drogs Helene Kröller-Müller vid 1900-talets början till den andliga skönhet hon såg i hans expressiva bildvärld. Ändå känns temat inledningsvis något krystat. Så sägs i en presentationstext hans tidiga teckningar och målningar av kvinnor och män i arbete på fältet visa hur de "dyrkar jorden med ansiktet mot marken och ryggen mot himlen". Men denna holländska period brukar annars ses som präglad av hans glödande patos för samhällets hårt prövade och utsatta. Färgskalan må vara dov som en jordkällare eller leråker, men snarare än vördnad för naturen läser jag in ödmjukhet inför arbetarnas villkor och styrka i dessa bilder.
Kort därefter är allt förändrat. Vincent van Goghs palett exploderar i färg. Intensiteten i hans uttryck, liksom arbetstempot, stegras i ett crescendo. Hur var det möjligt? Utställningen spårar utvecklingen, via mötet med avantgardets experiment i Paris 1886, följt av vistelsen bland söderns soldränkta landskap. Över plöjda fåror skimrande i apelsingult och blåviolett strör såningsmannen frön likt solen sprider sina strålar. Målningen är central för utställningen. Motivet är hämtat från van Goghs förebild Jean-François Millet, men saknar i denna gyllene version Millets både mer ödesmättade och realistiska anslag. Istället smälter den unge såningsmannen in i landskapet.
Så pekar Arken på hur van Gogh i motsats till den samtida symbolismen ville förankra det sköna i det sinnliga, det mänskliga och jordiska. I den strävan blir färgen hans främsta verktyg. Som konstnär anser han sig stå lägre och göra mindre nytta än bönderna. "Inte desto mindre plöjer jag mina dukar, som de plöjer sina fält" skriver han i oktober 1889 till modern. Själv ska han aldrig skörda frukterna av sitt arbete. Året därpå är han död.
Det är ingen gigantisk presentation, fast när det gäller van Gogh räcker ett knappt fyrtiotal verk långt. Koncentrerat men magnifikt visar utställningen hans lyskraft.
Gå till toppen