Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Svik inte unga. Visa respekt och empati.

Ljus vid ett grönområde i Huskvarna. Platsen för en tragedi.Bild: Adam Ihse/TT
Fler uppgifter blir nu kända om det misstänkta mordet på en rumänsk tiggare i Huskvarna i början av augusti. Det är smärtsamma uppgifter.
Sveriges Radio återgav på söndagen ofattbara detaljer. Att ungdomar på orten i närmare två år ska ha trakasserat den hemlöse mannen. Sparkat på skjulet där han bodde. Filmat honom mot hans vilja. Misshandlat honom. Och, till slut, mördat honom.
Polisen utreder mordet och en 16-åring sitter häktad. Samtidigt är det många som frågar sig hur provokationerna mot mannen kunnat pågå så länge. En ungdomsansvarig präst hos Svenska kyrkan undrar i en intervju i radion varför ingen vuxen har sett och reagerat. Ungdomar lever trots allt inte i ett vakuum. Frågorna hopar sig.
Det tycks handla om en ödesdiger avhumanisering.
Tiggaren kallades ”Råttan”. En vuxen person ska ha myntat öknamnet, som sedan plockades upp av ungdomar i den vuxnes närhet. Och efter sin död har den rumänske mannen, enligt ett inslag i Godmorgon, världen! i P1, blivit ett rasistiskt slagträ på nätet. På en sajt har någon skrivit:
”De valde åtminstone rätt person att ha ihjäl. Dessa krakar ser ut som en blandning av kackerlackor och råttor.”
Hur talar vi människor till varandra? Om varandra?
Det är så lätt att peka finger åt skolan och konstatera att den ska fostra våra barn och ungdomar. Och visst, den som läser skolans styrdokument, säg femte paragrafen i skollagens första kapitel, behöver inte tvivla på ambitionerna:
”Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.”
Människolivets okränkbarhet. Individens integritet. Alla människors lika värde. Solidaritet.
Hur mycket gick inte fel i Huskvarna?
Många skolor gör åtskilligt. Värdegrunden tas upp på olika lektioner och temadagar. Somliga elever har läst William Goldings klassiker Flugornas herre och diskuterat ondskans och grupptryckets mekanismer.
Men tanken har aldrig varit att skolorna, lärarna, ensamma ska fostra de unga. Den omgivande vuxenvärlden, inte minst föräldrar givetvis, bär ett stort ansvar för att överföra empati och solidaritet till nästa generation. Och, kanske framför allt, vi vuxna måste föregå med gott exempel. Vi måste i handling visa hur man bemöter andra människor på ett respektfullt sätt.
Hemma. I fotbollspubliken. I kommentarer på nätet.
Annars sviker vi de unga.
Det är en sak att ungdomar får läsa om medmänsklighet och människors lika värde. Men att förstå begreppen på djupet kan vara svårare. Då behöver de unga ha upplevt empati i verkligheten.
Som i den händelse som återgavs i radion i helgen. En person snubblade och föll i gatan i Huskvarna. Många gick bara förbi men en man – enbart en – hjälpte personen upp på benen igen. Denne barmhärtige samarit var en medelålders rumänsk man, en tiggare, som inte längre är i livet.
Gå till toppen